Alla inlägg under mars 2011

Av A.H. - 29 mars 2011 09:05

"Skogsfrua på dal" undrade över hur jag reagerade på begreppet barnfattigdom.


Det är ett svårt ord det där fattigdom.

Det finns ju så många olika sorters fattigdom.

Fattigdom kan vara mental, den kan vara social, den kan vara kulturell, den kan hänga samman med religiösa föreställningar, den kan vara ekonomisk.

Det finns säkert flera sorters fattigdom som jag just nu inte kommer på.


Den sorts fattigdom som ca 150 000 barn till missbrukarföräldrar här i Sverige lever i är brutal, vidrig och för en gammal människa som ser det utifrån, gör den fruktansvärt ont.


Barn som har mentala skador av olika slag har drabbats av en fattigdom som kan vara svår.


Barn som växer upp i fundamentalistiska religiösa miljöer har ett fattigt liv enligt min mening. Eftersom vi inte får, eller ens kan, förbjuda alla de religioner som florerar i Sverige, så fortsätter problemet med religiös fattigdom och ensidighet att förbli ett olösligt problem.

Det där med kulturell fattigdom gör mig bara arg. Så vitt jag förstår är det vuxenvärldens plikt att ge barnen en annan kultur än dagens konsumtionssamhälle med eländigt TV-tittande, pop-lyssnande och liknande fördummande kultur.


Den ekonomiska barnfattigdomen är också svår.

Vi har under de senaste decenierna skapat ett samhälle där man uppmuntrar  klass-skillnader. Det är en utveckling som har snabbats på av den nuvarande regeringen och den människosyn som den företräder.

Man är i allmänhet fattig mest i jämförelse med andra sägs det.

Det finns tyvärr många fall av ren ekonomisk misär och de blir allt fler med den nuvarande politiska ledningen. Familjens ekonomiska svårigheter drabbar i allmänhet barnen svårt, även om barn är oerhört lojala mot vuxenvärlden och inte klagar.

Det ruskiga är att många sorters fattigdom oftast är sammankopplade.

Visst kan den del av befolkningen som hör hemma på gräddsidan hävda att man skall jämföra med de stackars barnen i ekonomiskt verkligt fattiga länder och då är det väl inte så farligt.

Grejen är bara, att det enbart är ett försvar för de egna privilegierna.


Om vi vuxna bara tog oss samman och funderade över hur vi lever, hur vi förmår andra att leva och vad det leder till så kanske, kanske vi alla tillsammans skulle få ett rikare liv.

Men det skulle leda till att prylsamhället brakade samman, popnickarna tvingades göra något nyttigt, moluskerna (ekonomer, företagsledare, politiker m fl)fick börja arbeta och annat otrevligt.


För det där med barnfattigdom är bara en spegling av det verkligt fattiga samhälle vi vuxna har manövrerat oss in i.

Av A.H. - 25 mars 2011 09:04

Vi kom att prata lite om lärare och lärarutbildning i går.

Det anses vara problem med att de som söker till lärarutbildning är de som inte kommer in på någon annan utbildning efter gymnasiet.

"Lyckas man inte med något annat så kan man väl alltid bli lärare."

Lön och allmän status i samhället anses vara orsaken.

De blivande lärarna skulle alltså oftast vara de som själva misslyckats i skoltävlingen om de bästa betygen. Alltså de som inte tyckte att det som tanten eller gubben där framme snackade om var av intresse. De som i högstadiet, där grunden för gymnasiebetygen läggs, hade andra och viktigare ting att tänka på.

Nämligen att överleva skoldagen och dess pseudoliv!

Det är klart att med sådana blivande lärare, så blir det väl problem på lektionerna sedan när de nya lärarna skall börja jobba?

Här måste vi göra något så att lärarnas löner och status höjs rejält, så att fler vill söka sig till detta viktiga yrke.


Men så dök en liten tanke upp.

Det kanske inte är fel?

Det är kanske de med dåliga betyg, som kan förstå vad som är fel med skolan?

Det är kanske de med dåliga betyg, som kan fatta hur man skall göra istället?

Det är kanske så att de duktiga eleverna som lyssnat till läraren med tindrande ögon och bara svalt lärarens ord och själva velat bli regisören av tillställningen är olämpliga?

För vad vet egentligen de lyckade människorna om hur det är att vara fel, eller anses vara fel, socialt, medicinskt och kanske mentalt till och med?

Vad vet de lyckade eleverna om ångesten varje morgon man måste ta sig till skolan?


Kanske är det så att goda betyg skall utestänga från hantering av medmänniskor och särskillt barn och ungdomar?

Av A.H. - 21 mars 2011 13:43


En dag tog fadern i en mycket rik familj med sig sin son på en utflykt till landsbygden, med den bestämnda avsikten att visa för sonen hur fattiga människor levde.

De tillbringade några dagar och nätter på en gård, som tillhörde, som det uppfattades, en mycket fattig familj.


Då de kommit tillbaks från utflykten frågade fadern sin son:

-Nå hur tyckte du turen var?

-Den var bra far, svarade sonen.

Fadern frågade så sin son:

-Såg du nu hur fattigt folk levde?

-Åh ja, svarade sonen.

-Så berätta då för mig vad du har lärt av vår utflykt.


Sonen svarade:

-Jag vet att vi har en hund och de hade fyra.

-Vi har en pool som sträcker sig över halva vår trädgård och de har en bäck utan slut.

-Vi har importerade lampor i vår trädgård och de har himmelens stjärnor om natten.

-Vår gårdsplan räcker till tomtgränsen, deras räcker till horisonten.

-Vi har en liten plätt land att leva på, de har marker så långt ögat kan se.

-Vi har folk som som vi får hjälp av, de hjälper andra.

-Vi måste köpa vår mat, de odlar sin egen.

-Vi har murar murar omkring oss för att skydda vår egendom, de har vänner som skyddar dem.


Fadern blev mållös.

Så lade sonen till:

-Tack far för att du har visat mig hur fattiga vi är!


Är det inte fantastiskt vad ett annat perspektiv kan förändra vår syn på tillvaron?

Få oss att undra över vad som skulle ske om vi lärde oss uppskatta det vi har, istället för att bekymra oss över vad vi saknar?

Kanske uppskatta våra vänner och kanske försöka hjälpa dem att förändra sina perspektiv.


Livet är för kort och våra vänner är för få.

Av A.H. - 21 mars 2011 08:51

Jag tycker inte om fakta,

de förstör min argumentation.

Av A.H. - 15 mars 2011 09:01

Med anledning av det förfärliga som händer i Japan, återkommer alla funderingar kring vårt teknikfrälsta samhälle.

I Japan visste man att det skulle bli jordbävningar. Den stora förväntade jordbävningen i närheten av Tokyo har ännu inte kommit, men det är bara en fråga om när den kommer, inte om den kommer.

Man har i Japan 55 reaktorer. 55 kärnreaktorer placerade på ett område där de stora kontinentalplattorna skaver mot varandra.

Alla reaktorerna är beroende av att man kan kyla reaktorn om man inte vill ha olyckor med radioaktivt utsläpp. Men man har beräknat sannolikheter för att det som hände verkligen hände och kommit fram att det är osannolikt att det som hände skulle hända och så har man anpassat tekniken därefter. För man tror ju att teknikerna, likt en trygg förälder, skulle fixa att det som hände inte skulle hända.

I Sverige har vi inte så många reaktorer. Vi har inte bosatt oss på ett jordbävningsområde. Lika fullt var vi en hårsmån från en härdsmälta för 5 år sedan i Forsmark. Det var mer tur än teknikernas skicklighet, som gjorde att av fyra strömförsörjningsaggregat fungerade två. De två som fungerade hade nämligen samma sorts fel som de som inte fungerade.

Men vi tror ju på att pappa teknikern löser alla problem och frälser oss från ondo, dvs den mänskliga faktorn, terroristen, naturen eller vad det nu är som inte gör som vi vill.


Är det inte dags att vi inser vår begränsning och anpassar oss till verkligheten?

Vi vet ju vad som kan hända, även om vi inte vill att det skall hända.

Även om våra sannolikhetsberäkningar säger att det nog inte kan hända.


I andra sammanhang tar vi ju inte hänsyn till sannolikhet.

Hur ofta gör vi en sannolikhetsberäkning när vi köper en lott t ex?

Av A.H. - 14 mars 2011 09:52

Det är ingen glädje att vara syssloslös,

det roliga är att ha mycket att göra och strunta i att göra det....

Av A.H. - 9 mars 2011 10:12

Jag lyssnade på ett meningsutbyte på radion i morse ang elpriset.

Axelsson från Naturskyddsföreningen och en person vars namn jag inte uppfattade, men som var från något elprisuppror tror jag, funderade lite om huruvida elpriset skulle upp eller ner.

Men jag tyckte att man fick framföra alldeles för enkelriktade åsikter. Det är så många sidor i den här affären, sidor som man tydligen inte vill eller törs titta på.

Själv ser jag ju gärna sänkta elpriser. Med en årsförbrukning på mellan 30 och 35 tusen kilowatt-timmar och en huvudsäkring på 35 Amp blir det svårt att få pensionen att räcka till.

Men är det rimligt av hänsyn till miljön med sänkta elpriser?


Den absolut bästa nya energikällan vi kan få fram är ju den el vi inte förbrukar. Vi måste spara el. Vi gör inte det om inte kalkylen ger oss ett tillräckligt överskott, så att det blir lönsamt med investeringar, lägre innomhustemperatur, sparbeteende vad gäller varmvattenförbrukning osv.

Där måste jag ge naturskyddsmänniskorna rätt i att höjda elpriser lockar fram sparbeteenden.

Samtidigt far jag mentalt illa av att se den oligopolsituation vi fått sedan elmarknaden avreglerats. De tre stora elbolagen öser guld med stora skyfflar med hjälp av sina manipulerade prismodeller, lämpliga driftstopp på kärnkraftverk, manipulerade magasinstömningar osv.

De pengarna går till aktieägare, inte till konsumenterna.

I den mån en del hamnar i statskassan, så delas den i alla fall ut till privata kapitalägare via skattesänkningar riktade till den bäst ställda delen av befolkningen.


Men att förespråka en rättvis skattepolitik och nationaliseringar av energimarknade är väl som att svära i kyrkan/synagogan/moskén/templet.


PS.

För den som morrar om att jag bör satsa på vedeldning så blir det problem att elda mer än de 20 kbm jag eldar fn. Surrande värmepumpar har jag svårt att tänka mig.

Men det är alltså frågan om pris. Blir elen tillräckligt dyr kommer acceptansen för obekväma lösningar, som kräver stora investeringar, snabbt öka.

Av A.H. - 8 mars 2011 09:23

Egentligen finns det ingen ny anledning att skriva om vad den här dagen har för betydelse. Alla dagar borde vara kvinnodagar. 

För ett år sedan återgav jag en liten scen ur skapelseberättelsen. Den duger fortfarande.

Dessutom hoppas jag att landets kvinnor slipper en massa sk lustigheter om kvinnodagen och att det råkar sammanfalla med sista dagen innan den kristna fasteperioden skulle börja.


Här är förra årets inlägg i repris:

Med anledning av att 8 mars är internationella kvinnodagen och många kvinnor hyllas denna dag, vill jag påminna om hur larvigt det är med en speciell kvinnodag.

Alla dagar borde vara kvinnodagar. Inte bara en dag på året.

Fast kanske ligger det i skapelseberättelsen, i hennes konstruktion, det här att hon alltid nedvärderas.

Och kära systrar i hela världen: Skärp er och visa ert rätta värde!




Felet med kvinnan



Då Gud skapade världen hade han kommit till den sjätte dagen med övertidsarbete.


En ängel dök upp och sa:

Varför använder du så mycket tid på det där?


Och Herren sa:

Har du sett specifikationen som jag skall rätta mig efter för att forma henne?

Hon skall kunna tvättas, men får inte vara gjord av plast, ha mer än 200 olika delar som skall kunna bytas ut och hon skall kunna fungera på all slags mat, hon skall ha en famn som skall kunna rymma flera barn samtidigt, hon skall kunna ge en kram som kan hela allt från ett skrubbat knä till ett krossat hjärta och allt detta skall hon kunna med bara 2 händer.


Ängeln blev förundrad över alla dessa egenskaper.

Bara 2 händer?

Omöjligt!


Herren tillade:

Och det här är bara en standardmodell!


Då sade ängeln:

Det är för mycket arbete för en enda dag.

Vänta till i morgon och gör henne färdig då.


Det vill jag inte, protesterade Herren.

Jag är så nära att fullända denna skapelse, som är mitt hjärtas favorit.

Hon botar sig själv när hon är sjuk och hon kan arbeta 18 timmar om dygnet.


Ängeln närmade sig och rörde vid kvinnan.

Men du har gjort henne så mjuk Herre!


Hon är mjuk, sade Gud, men jag har också gjort henne stark.

Du kan inte föreställa dig vad hon kan stå ut med och vad hon kan komma över.


Kan hon tänka? frågade ängeln.


Gud svarade:

Inte bara tänka utan också resonera och förhandla.


Ängeln blev uppmärksam på något, sträckte fram handen och rörde vid kvinnans kind.

Herre, det ser ut som om hon är otät.

Du har lagt för stora bördor på henne!


Hon är inte otät..... det är tårar rättade Herren honom.


Vad skall sådant vara till för? frågade ängeln.


Och Gud svarade:

Tårar är hennes sätt att uttrycka sig på.

Hennes sorg, hennes tvivel, hennes kärlek, hennes ensamhet, hennes lidelse och hennes stolthet.


Detta gjorde stort intryck på ängeln:

Du är ett geni, Herre.

Du har tänkt på allt.

Kvinnan är ett underverk!


Och Herren Gud svarade:

Det är hon!

Kvinnan har styrkor som förundrar mannen.

Hon tål svårigheter.

Hon bär tunga bördor.

Hon besitter lycka, kärlek och åsikter.

Hon skrattar när hon vill skrika.

Hon sjunger när hon vill gråta.

Gråter när hon är lycklig och ler när hon är rädd.

Hon slåss för det hon tror på.

Hon står upp mot orättvisor.

Hon tar inte ett "Nej" för ett svar, när hon tror att att det finns en bättre lösning.

Hon ger sig för att familjen skall trivas.

Hon följer en väninna till läkaren om väninnan har läkarskräck.

Hon älskar utan krav.

Hon gråter när hennes barn sörjer.

Hon glädjer sig över att det går hennes vänner väl.

Hon blir lycklig när hon hör om en födelse eller ett bröllop.

Hennes hjärta blir krossat när en familjemedlem eller en vän dör.

Men hon finner själv styrka att komma vidare.

Hon vet att en kyss och en kram kan hela ett krossat hjärta.


Men det finns ett fel med kvinnan:


Hon glömmer vad hon är värd!




 

Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3 4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Min gästbok


Skapa flashcards