Mörkt, regnigt och blåsigt.

Ingen sådan där känsla av förväntan inför julen kan infinna sig i rusket.

Kanske är det den allmänna politiska situationen som gör att jag känner mig deppig.

Jag borde ju glädja mig åt de senaste siffrorna över BNP-tillväxten i Sverige.

Över 3 procent sedan 3:dje kvartalet förra året.

Om vi tar hänsyn till befolkningsökningen tror jag vi låg på 2,8 procent per capita.

Jo jag vet att BNP är ett skumt mått på ekonomin, men vi har inget bättre.

Vi har alltså råd att ta hand om flyktingarna som kommer.

Vi har alltså råd att fixa till en nedgången sjukvård.

Vi har alltså råd att ge våra unga en skola som är värd namnet.

Vi har alltså råd...

Det är bara det att förmögenhetsökningen är så snett fördelad.

Under de senaste 25 åren har klyftorna ökat katastrofalt i samhället.

Samtidigt har BNP ökat med över 50 procent om man korrigerar för inflationen.

En ökning som framförallt gått till de välbeställda, till de som inte vill, inte kan förmå sig ta hand om sina medmänniskor.

Stödet till snorvalparna hos SverigeDemokraterna ökar.

Norge och Danmark styrs av högerextremister.

Högerkrafterna går framåt i Frankrike i regionvalen.

Man litar till att motsättningar och stålbad skall driva samhället framåt, när det vi behöver är samförstånd och solidaritet över alla gränser.

Situationen liknar den som drev fram den franska revolutionen på 1700-talet med en välmående adlig överklass och en svältande, skattetyngd befolkning i övrigt.

Situationen påminner om 20- och 30-talets Europa då fascister och nazister kom fram.

Jag anar mycket dödande och elände.

Våra svenska politiker handlar i panik över terrorbrott och tar till mer övervakning, mer kontroll av medborgarna i stället för att fundera över orsak och verkan.

Det känns som om man vill bota en hjärntumör med Alvedon

Men det är klart: Om man sår vind, kommer man att få skörda storm.

Det känns mörkt, regnigt och blåsigt i mitt sinne

I kväll såg jag avsnitt 2 av julkalendern i TV

Jag är nog lite barnslig som tycker att det är kul med barnprogram.

Den här kalendern verkar lovande tycker jag.

Kanske beror det på att jag känner igen mig själv i mannen i familjen eller/och att hustrun påminner något om min egen fru i sitt verklighetsnära sätt.

Möjligen dröjer sig en förälder från 60-talet kvar i något skrymsle i min hjärna med idéer om att saker och ting skall vara lärorika.

Skit samma.

Kul är den hittills.

Dessutom verkar den vara befriad från tomtetramset.

Ni vet de där med en gammal turkisk biskop från 300-talet, st Nicolaus, som är så intresserad av barn.

Alltså Santa Claus i den USA-influerade världen så långt från vår nordiska vresige, grå gubbe som vaktade vårt hus och hem

Förstår inte, men jag får så dåliga föraningar av det där med utklädda gubbar med små barn i knät.

Har väl läst för mycket i tidningarna?

Dessutom räcker det väl med att vuxenvärlden här i Sverige tror på jultomten andra söndagen i september vart fjärde år?

Ett vansinnesdåd igen!

Varför kan inte dessa religiösa(?) stollar förstå att det bara blir fel när de offrar sitt och andras liv för att delta i bråket om vems låtsaskompis som är coolast?

Stollarna kommer ju ingen annanstans än till ett evigt mörker och till en oändlig tystnad.

Himmel eller helvete kan de glömma.

De oskyldiga som överlever sådana här dåd kommer absolut inte tro på stollarnas version av Alfons Åbergs vän Molgan.

Tvärtom göder detta hat.

Ännu mer hat mellan olika versioner av islam, kristendom, judendom och alla andra låtsaskompisgrupperingar.

Varför kan inte skolorna lära ut att religioner bara ställer till elände?

Varför kan inte människorna lära sig att där religionen går in, går vettet ut och man kommer att kunna styras av onda galningar?

När det är så enkelt att se meningen med själva livet!

Meningen med livet är ju att man skall leva det!

Tog mig en funderare över det här med att ha skulder.

Det känns som om man från den ekonomiska och politiska eliten gör allt för att vi skall acceptera dålig moral

De använder statsskuldsbegreppet för att vi vanliga dödliga mest skall vara rädda och tysta och inte bråka över att ett fåtal skor sig på flertalets bekostnad.

Den tidigare regeringen hänvisade ibland till att vi skulle beta av statsskulden istället för att göra det lättare för de som av olika skäl inte har det så lätt.

Den nuvarande regeringen har fått en annan metod av han Assad och IS-terroristerna för att slippa göra det jobb de är valda att göra: Flyktingarna!

Fru Anderssons statssekreterare meddelar till de olika departementen och myndigheterna att vi måste spara för att klara av flyktingströmmarna.

Absolut inte satsa på sådant som gör det bättre för vanligt folk i Sverige eller i utvecklingsländerna.

Meningen med det hela är alltså densamma som på alliansens tid.

För Guds skull låt inte de som har mycket vara med och betala!

Man accepterar också att vi lånar som privatpersoner mer och mer utan tanke på att betala av våra privata skulder.

Sådant kan bli bekymmersamt om man som privatperson hamnar på obestånd.

Med kniven på strupen blir vi lydiga medborgare.

Det är mycket enklare med statsfinanserna och statsskulden, vad det nu är egentligen.

Där fungerar det väldigt annorlunda.

En del av det hela fungerar så att Riksgäldskontoret ger ut obligationer, alltså skuldsedlar, som sedan köps av Riksbanken som betalar med nya pengar.

Dvs vad som förr sades att man kör sedelpressarna ett extra varv.

Man lånar pengar av sig själv och bokför det som skulder.

Endast en liten del av statsskulden är lånad av privata eller utländska personer eller institutioner.

Men det fina i kråksången är att man kan hänvisa till skulden för att slippa hjälpa folk.

Att säga att man har "kört sedelpressarna" går väl inte an.

För tänk hur skulle det fungera om befolkningen sa att man kanske kunde köra ett varv till för att betala sjukvård, skola osv i stället för att göda eliten?

Uschinamej!

Allt känns så förvirrat.

De enkla lösningar som en sådan här, lite virrig, gubbe föredrar fungerar tydligen inte.

Vi har en statsskuld som sägs uppgå till 1biljon 400miljarder.

Man skall betala tillbaks det man är skyldig fick jag lära mig som barn.

Men jag tycks ha förfärligt fel.

Fru Andersson, finansministern, vill låna mer pengar för att klara flyktingfrågan.

Visst, vi skall och måste hjälpa alla dessa flyktingar, men det är ju VI som skall göra det, inte våra barnbarns barnbarn och deras efterkommande.

Men det är tydligen bara en virrig gubbe som tycker det.

Antagligen kommer man att lösa skolans problem, åldringsvårdens problem, barnomsorgens problem, miljöproblemen, problemen med att folk bråkar om vems låtsaskompis som är coolast, problemen med att det finns en massa människor som har olika kultur och/eller olika hudfärg osv på samma sätt.

Alltså låta någon annan senare långt fram i tiden betala det hela, fixa till det hela åt oss.

Vi skall bara njuta av livet just nu.

Det är bara synd att våra barnbarns barnbarn och deras efterkommande inte får uppleva hur kul vi just nu har av deras pengar.

Va?

Dålig moral?

Bara för att vi för 10-15 år sedan visste om att vi skulle få dyra problem med invandring, bostäder, miljö, skola, hälsovård osv, så behöver vi väl inte kräva av våra politiker att de skulle tänka på annat än sänkta skatter och egen vinning?

Moral?

Hos politiker?

En dag går och en annan kommer efter.

Plötsligt blir man påmind om att någon eller några börjar undra över om något hänt en, eftersom man bara lever på och inte märks.

Men go´vänner jag skall väl visa att jag, om än grumligt, grubblar över det politiska och religiösa träsk vi tycks befinna oss i.

Men det är så mycket, så jag vet inte var jag skall börja.

Förslaget till statsbudget var väl det bästa som man kunde komma överens om på regeringssidan.

Där fanns mycket som ändå var bra.

Begränsning eller borttagande av skatteavdraget för de pengar man sänder till vissa välgörande ändamål var bra.

Välgörenhet gör man i det tysta. Sådant skall man inte ha andras beundran för.

Fast KrisDemokraternas ekonomiskpolitiske talesman gick ut med lögnen att nu ville regeringen beskatta givmildhet.

Men med tanke på det partiets läge måste de väl ta till alla medel för att hålla sig kvar över den magiska 4 procents spärren. De kanske vill ta över SverigeDemokraternas väljarskaror? När man ändå hör hemma på den yttersta högerkanten så gör det väl inte så mycket med lite brun stank?

ROT och RUT är ju också något som mår bra av en begränsning. De kostar statskassan ca 17 miljarder om året.

För de slantarna kan man anställa en förfärligt massa människor inom skola, vård och omsorg.

Det fattas massor av människor där och det finns massor av duktiga människor ute i samhället som saknar lönearbete.

Jo då, jag utnyttjar ROT också, dum vore jag väl annars, men mitt behov av hantverkarhjälp är lika stort med eller utan Rot. Så för min del önskar jag att ROT- och RUT-pengarna används t ex till en massa undersköterskor och sjukvårdsbiträden inom kommuner och landsting. Var säker på att det behövs!

Nog med gnäll just nu.

Dags att återvända till sängvärmen.

Kanske en kopp kaffe först så att jag kan somna.

Partistyrelserna i de fyra Allians-partierna har tydligen bestämt sig för att vi skall söka medlemskap i Nato.

Men jag undrar om detta kan vara klokt.

Vi kommer att bli ett pyttelitet land i Nato.

Vi kommer knappast att få något att säga till om.

Ordet inflytande är nog närmast ett skämt.

Så har vi det här med den lede fienden  Ryssland.

Ryssarna är oroliga för vad Nato-länderna har för planer. De är sannolikt övertygade om att NATO är klart fientligt inställda.

De känner sig hotade, med rätt eller orätt, av NATO.

Hur kommer de att bete sig om NATO flyttar fram sina positioner ytterligare?

Jag är uppriktigt sagt rädd för att det kommer att leda till ytterligare spänningar.

En galning som känner sig hotad blir knappast lugnare av ytterligare hot.

En björn som känner sig hotad går till angrepp om hotet ökar.

Jag förstår inte hur politikerna tänker, om de nu gör det.

Om politikerna hade haft en smula historisk bildning så hade de kunnat fundera över att lilla Sverige alltid har angripit stora Ryssland och alltid fått stryk. Ryssarna vet/minns detta och kommer att agera därefter.

Kanske dags att våra obildade politiker att förstå att de inte håller på och spelar på barnbarnens dator, utan att det är IRL.

Först måste vi slå fast att kriget mot terrorism och grov brottslighet måste ske med största möjliga kraft.

Så ingen nu tror att jag vill skydda terrorister eller grova brottslingar.

Men nu har väl minister Ygeman m fl gått för långt med sitt förslag?

Det skall bli OK för myndigheterna att gå in och glo på all kommunikation den enskilde har med yttervärden.

Det skall bli OK att ta till alla medel som finns för att kontrollera den som någon myndighetsperson av någon mer eller mindre sjuklig anledning anser vara ett hot mot lagar och/eller rikets säkerhet.

Det kommer att räcka med åsikter som inte passar.

För här kommer det att ske en ändamålsglidning av stora mått.

Vi har haft konstiga affärer i vårt rättssamhälle förr och kommer att se ännu fler i framtiden.

Vem minns inte Enbomsaffären eller IB-historien eller för allt i världen icke att förglömma vår nyaste rättsskandal med en stackare som fälldes för mord efter mord efter mord och som sedan har blivit frikänd efter att ha varit inspärrad på tokhuset i Säter i flera år.

I dagarna släpptes en utredning som heter Datalagring och integritet (SOU 2015.31)

En, som jag tycker, slarvigt gjord utredning beställd av, så vitt jag förstår, maktgalna politiker och poliser som förälskat sig i den gamla dystopin 1984.

Utredningen och delar av Ygemans lagförslag kommer att bli sågat jämns med fotknölarna av de som vet något om problemen, alltså bl a av Advokatsamfundet, Datainspektionen, Lagrådet osv.

Den sågningen kommer inte inebära något problem för politikerna. Om det av någon anledning blir stoppat till en liten del kommer de igen.

Till spelets regler hör att bl a Moderutterna och KrisDemokraterna ylar om att det är för lite.

Allt för att förslaget skall gå igenom

Så go´ vänner: Mardrömmen är här!