Jag känner mig alltmer oroad.

I dag, onsdag 20 november, beslutar riksdagen, regeringspartierna och socialdemokraterna alltså, om att inskränka offentlighetsprincipen.

Målet är att vi skall ha samma ordning som andra EU-länder, som t ex Storbritanien där allt som myndigheterna företar sig är hemligstämplat om inte det i det specifika fallet har medgivits annat.

Alltså ingen granskning av vad överheten pysslar med.

Vi är ju en smula unika i Europa med vår offentlighetsprincip, med vår insikt att även myndighetspersoner och politiker kan pyssla med skumraskaffärer och värna om sin makt.

Våra säkerhetsmyndigheter, Säpo, FRA, MUST, KSI och vad de nu heter, skaffar sig nu full insyn i ALL information som sker i telenät och på internet.

Debatten och motståndet mot FRA-lagen och Ipred för ett par år sedan är glömd och alla löften körs nu över.

Så praktiskt för maktens gubbar och kärringar att kontrollera att inget hotar deras makt och privata ekonomi eller kan kännas obekvämt för deras kontakter i närings- och finanslivet!

Faktiskt förstår jag, även om jag inte sympatiserar med deras metoder, de ungdomar som i desperation tar till våld mot högerglidningen i samhället. 

Fast...

Kanske dags i alla fall att fundera på att skaffa en sådan där vegamössa och en mauser som bolsjevikerna hade för hundra år sedan eller åtminstone en gammaldags rotting och lära snorungarna i regering och riksdag lite sans och vett. Men man åker väl in på Hall eller Salberga för barnaga om man ger Löfvén och hans nära kompis Reinfeldt den rejäla risbastu de och en del andra snorvalpar skulle behöva.

Jo jag vet.

Man skall inte uppfostra barn med våld.

Men det rör sig om vår frihet.

Har ni förresten tänkt på varför det är, och har varit, fritt fram för befolkningen i USA att beväpna sig?

Jo, man skulle ha rätt att försvara sig mot politiker och byråkrater. De ansågs nämligen farliga.

Kanske ändå...?

Det är underbart när man kan läsa någonstans vad man funderat över, men inte kunnat formulera i förståelig text.

Själv brukar jag bara prestera svamlig text på en blogg.

Men så får jag ibland möjlighet att läsa Andreas Cervenkas texter i SVD.

Nej, jag har inte råd att prenumerera på en dyr dagstidning, men på biblioteket eller på webben kan man få ta del av tidningen.

Fler än jag har nog observerat att varje gång arbetslösheten stiger eller några storbolag skall sparka en massa människor ut i arbetslöshet och elände stiger börsen.

(Det är en observatin som måhända får dagens kloka ungdomar att drabbas av någon hjärnfeber och bli vänsterextremister.)

Den nu nämnde Cervenka har beskrivit vad som sker i den ekonomiska världen på ett lysande sätt.

Lättläst!

Beläst och klokt!

Jag vill gärna rekommendera den senaste saken som jag läst av honom: Världen är upp och nedvänd

Kan hittas på följande länk: http://www.svd.se/naringsliv/varlden-ar-upp-och-nedvand_8730408.svd

Fortsätt nu alla läsare och försök att ha en bra dag.

Och för guds skull: Hemfall inte åt någon extremism och gå inte ut och slå på stackars rikt folk. De gör bara som regeringen vill att de skall göra.

Just nu skriks det i högan sky över att vi har deflation och att vi måste sänka räntorna.

Men snälla söta!

När man mäter inflation/deflation har man en hel massa varor och tjänster som man jämför prisförändringarna på.

En post som har stor betydelse är hemelektroniken.

Gissa om det är varor som sjunkit katastrofalt i pris?

Det finns andra enskilda varor/tjänster som påverkar mycket.

T ex räntorna

Om man rensar det hela från sådant kanske vi har en inflation på några procent.

Om nu inflation skall vara något att stå efter.

Så vill man öka konsumtionen och BNP med att sänka en nästan obefintlig ränta ett snäpp närmare 0-strecket.

Men snälla söta!

Inte ger det mer jobb.

Det påverkar knappt folks benägenhet att låna till bl a bostäder.

Vi har redan en för låg ränta för kunna att kyla av bostadslånekarusellen i storstäderna.

En halv procent hit eller dit påverkar inte heller företagens investeringsvilja, när man måste räkna hem en investering på max 5 år, vanligen kortare tid.

Skulle man vilja investera och byta ut folk mot maskiner påverkar inte så små förändringar när man har så låg ränta redan.

Det påverkar inte ens företagens benägenhet att flytta jobben till länder med lägre löner och svinaktigare arbetsförhållanden.

Jag antar att man aldrig har hört talas om Japans förfärliga situation med nästan ingen ränta. Det landet går sk kräftgång och har så gjort sedan lågränteidiotin tog fart i det landet.

En annan grej, som får mig att tvivla på förståndet hos politiker och journalister, utspelas i Fjollträsk nu.

Ett tåg har spårat ur och orsakar att man kommer att ha järnvägskaos i några veckor.

Banarbetarna har varnat för den sträcka där urspårningen skett på. Räls och/eller syllar lär ha leget lösa på en del ställen, men inte har man gjort något underhåll där. Järnvägsunderhåll får inte kosta. Det är tjusigare att bygga nytt. Snabbtåg och ny tunnelbana och sådant kan ju ge utdelning i röster 2014.

Dessutom måste vi ju sänka skatterna!

Nu skriker politiker från oppositionen att regeringen har misskött sig.

Men snälla söta!

Regeringarna har under de sista 20-30 åren sparat in på underhållet. Varken Carlsson eller Persson offrade de summor som hade behövts.

Jag känner mig en smula störd i mitt lyxliv som garantipensionär.

Nej,nej!

Jag klagar inte för egen del över pensionens storlek eller makthavarnas svek mot pensionärerna när det t ex gäller "lånet" ur pensionsfonderna.

Jag har det förfärligt bra.

Bor i en stuga i en skog ute på landsbygden.

Långt till samhället och grannar.

Helt underbart!

Nej det som stör, är programen i radion och på TV-n om matsvinnet och att man är så duktig, så att man på sina håll börjat använda maten, vars bästföredatum snart passerats, till stöd åt de som har det svårt.

Alltså nådegåvor och sk välgörenhet.

Det är bra att maten kommer till användning.

Mat skall inte slängas.

Att kasta mat är en svår synd eller haram, som jag tror våra muslimska vänner säger.

Det är inte det som stör.

Om en inte alltför avlägsen framtid kommer vi ju även i Sverige mer allmänt, att drabbas av svält, då vårt västerländska jordbruk är helt beroende av två sinande tillgångar, nämligen olja och fosfor.

Nej...

Men att vi har sjunkit så djupt att vi fått tiggare och hemlösa i vårt samhälle,

att vi har barnfamiljer, gamla eller sjuka medmänniskor som måste lita till fattigvården för att överleva.

Det är skamligt att vi inte kunnat fixa till anständigt betalda arbeten åt alla arbetslösa, att vi inte kunnat ge tillräckligt med hjälp åt sjuka och sköra i samhället.

Våra statsinkomster har sänkts under de senaste 7 åren med runt 130 miljarder.

130 miljarder om året till en välbestäld medel- och överklass.

130 miljarder om året, som skulle kunnat användas till fler lärare och mer personal inom skola och barnomsorg och dessutom betala dem anständigt för deras jobb.

130 miljarder om året som skulle kunnat användas till bättre sjukvård och fler armar inom kommunernas och landstingens områden.

130 miljarder om året som skulle kunnat användas till bättre järnvägsnät så vi sluppit det elände som varje år drabbar tågresenärerna.

130 miljarder om året som skulle gjort att det funnits betalt arbete åt alla de som nu efterfrågar en möjlighet att få göra rätt för sig.

130 miljarder om året som behövs för att ta emot de hundratusentals flyktingar som nu väller in över våra gränser.

Jodå, de kommer många fler utan att fråga om lov. Det gäller nämligen deras liv.

Men det var tydligen viktigare för politikerna:

att ministrarna och deras kompisar i den övre medelklassen skulle få behålla eller öka sina höga nettoinkomster,

att företagen skulle få bidrag, så att aktiutdelningarna kunde hållas på en hög nivå,

att det där okristliga orden samhälle och solidaritet hölls på avstånd,

att det blev skillnad på folk och folk och

att man kunde fortsätta att ha några att se ned på.

Jag känner mig verkligen störd över utvecklingen.

Ett av de program i radion som jag uppskattar mest heter just Språket.

Programmet får mig ofta att fundera över hur vi meddelar oss med och till varandra.

Någonstans har jag hört att Språket styr tanken och tanken styr språket.

I förlängningen innebär det, att själva språket styr hur vi behandlar våra medmänniskor.

Om man funderar över hur vi behandlar våra små medborgare med överfulla avdelningar på förskolorna, så kan man skönja språkets makt.

På engelska pratar man om infant och toddler. Child blir man i skolåldern först

Här i Sverige blir man barn tidigt.

Nyfödd, en väldigt kort tid, sedan kanske det förfärliga ordet bäbis.

Förr sade man spädbarn, ett vackert ord som uttrycker det lilla barnets känslighet och utsatthet.

Därefter är våra yngsta medborgare bara barn eller möjligen på byråkratiska: Förskolebarn.

Någon slags objekt för byråkraternas åtgärder.

Det engelska ordet toddler är ett fantastiskt ord som berättar om det lilla barnets sätt att mjukt och försiktigt gå och treva sig fram i tillvaron.

Vi har ett ord på svenska som motsvarar toddler. Tyvärr används inte det längre.

Ordet är tulta och tulting.

Jag har svårt att tro att politiker och byråkrater skulle tränga ihop så många barn på varje förskoleavdelning och se framför sig 20-25 små tultingar eller tultor i samma lokal, eller se tre stackars vuxna som försöker administrera 20-25 tultingar och tultor iklädda galonisar på höstpromenad.

En tulta eller tulting kräver liksom mer än en viss procentuellt tilldelad personal, kräver liksom att man inte objektifierar barnet.

Efter en tid i förskolan hamnar barnet i 5-årsverksamhet.

Alltså att verksamheten står i centrum, inte barnet.

Ordet styr här också. Den lilla medborgaren är bara ett objekt som skall skolas in.

Man frågar om hämtnings och lämningstider, som om det handlar om försändelser som skall hämtas eller lämnas på postens filial på COOP eller ICA.

Åter är barnen objekt för vissa åtgärder inte själva centrum.

När man funderar kan man nog finna fler exempel på hur språkbruket styr tänkandet kring och handlandet och behandlingen av våra mest försvarslösa medborgare.

Såg gårdagens program om skolorna i Uppdrag Granskning.

För en gångs skull ett bra program, så vitt jag förstår.

Kanske kan skoldebatten närma sig några av de viktigare problemen.

Kanske kan folk i allmänhet och möjligen någon politiker förstå vad fri företagsamhet går ut på.

Nämligen att tjäna pengar!

Inget annat!

Sedan gör det ingen skillnad om man pysslar med sk pyramidspel, dvs finansmarknaden, sjukvård eller skola.

Så vitt min något åldriga hjärna, enligt somliga antagligen en smula senildement, förstår, så finns problemen i kommunaliseringen av den förut statliga skolan, rätten att starta sk friskolor, skolpengens följande med eleverna och politikernas ovilja att förstå att man skall satsa på ALLA barn, inte bara de som valt rätt föräldrar.

Nu kan vi inte skylla allt elände på alliansregeringen.

Förre socialdemokratiske statsministern Göran Persson ligger bakom kommunaliseringen av skolan liksom stölden ur pensionsfonderna.

Allt för att de statliga skatterna inte skulle skena iväg.

Statlig skatt innebär ju högre skatt, rent procentuellt, ju mer man tjänar och det är väl otäckt för politiker med höga inkomster.

Vi såg ju hur man lyckades slingra sig ur situationen med förändringen av skatteskalan häromsisten.

Om vi lägger utgifterna på kommuner och landsting och dessutom ger medelklassen och överklassen saftiga skattesubventioner så kan man sparka på de som har det jobbigt, dvs barn, gamla, sjuka, arbetslösa och andra sköra.

Men nu är jag väl inte snäll i alla fall?

Pensionärerna får ju lite lägre skatt i alla fall och pedagogerna får ju förstelärarpengen.

En liten klapp på axeln som man inte skall bortse ifrån.

Nja...

Har ni tänkt på att det bara skiljer en halv meter från en klapp på axeln och en spark i aschlet?

Ernst Wigforss (1881–1977):

”Om målet med samhälls­utvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt voro vi sinnessjuka.

Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa. Måla. Sjunga. Ja, vad ni vill. Frihet.”

Sådant sandlåde-tjafs politiker och journalister håller på med angående övervakningen.

Europas politiker låtsas irriterade över USA:s övervakning.

De vet, att USA övervakar och smyglyssnar överallt för att skydda amerikanska intressen.

De vet, att man övervakar hej villt från alla håll.

Vi svenskar är avlyssnade och kollade av FRA, MUST, KSI, Säpo och vad de nu heter.

Oftast helt utan politikernas möjlighet att kontrollera eller ha något som helst inflytande över verksamheten.

Alltså en massa stater i staten.

I USA och i andra länder är det likadant.

Så utbyter de olika underrättelseorganen information med varandra så att ingen medborgare kan hota deras verksamhet.

Det vet politikerna.

Varför då låtsas vara förvånade och uppbragta så där plötsligt?