Jag har snart avslutat årets julklappsbok.
Det har tagit lite tid av främst två skäl:
För det första, tillhör jag den skara människor, som brukar somna ca 5 cm innan huvudet nått kudden. Det går inte då, att ligga och läsa en massa böcker.  Så det får bli en liten stund på dagen. Det är bara det, att gamle Luther sitter där på axeln och muttrar över att man läser, när man skall göra nyttigare saker som att städa, bära in ved eller skotta snö.
För det andra heter boken: "Jesus, Paulus och kärleken" och är skriven av Stellan Ottosson.
Det innebär att det är mycket att tänka över.
Nej Nej!
Hedningen har inte gått och blivit religiös på gamla dagar.
Det är bara det, att den kristna kyrkan har betytt så mycket för hur vårt samhälle har utvecklats.
Den här boken ger många förklaringar till hur det har gått som det har gått.
Så om de goda läsarna av denna blogg tar och lånar den på närmsta bibliotek, så har de något verkligt spännande att läsa.

Fast det gäller att ha skolkunskaperna i kristendom eller religion som det heter nu för tiden någorlunda aktuella eller i alla fall inte för långt ner i det där moraset som kallas människohjärna.

Det drar ihop sig till juletider även hos Gubbfan och hans familj.

Även om det dåliga samvetet gnager, kan han inte annat än glädjas lite.

Matlagandet, pyntandet, feststämningen som sprider sig över Sverige, tindrande barnaögon, små söta välsjungande lucior med följen och inte minst bakandet...

Jo gubbfan har redan fått ner 2 sorters småkakor till jul i frysen. Han har gjort fler sorter men de har inte hunnit mellanlanda i någon frys. Förstår inte vart de försvunnit...

:-)

Det skall bli fler mjuka och hårda kakor. Alla möjliga sorters bröd. Jag lovar!

Det har nämligen sagts mig att gamla gubbar tenderar att utvecklas åt två håll.

En del tycker om surt och beskt. Nu för tiden håller de på och letar humlestarkt öl och reser till Prag och bär sig åt. Förr blev de som gamla tiders frikyrkopredikanter och präster som predikade mot synd och mot allmän trevnad.

Den andra riktningen föredrar sötsaker. Eftersom Gubbfan är gift och aldrig skulle skämma ut sig med att jaga sötsaker på två ben, så får det bli kakor.

Det är egentligen konstigt att vi håller på och firar midvintern fortfarande.

En gammal hednisk högtid.

Vad då? Jesu födelse?

Nja.

Ingen vet vilket år karln föddes. Enligt testamentena föddes han före år 4 fkr eller efter år 6 ekr. Att han föddes vid julen är ju dessutom en 300-talskonstruktion.

Den kristna kyrkan i Rom hade stora problem med att församlingsmedlemmarna vid denna tid på året hemföll åt ett omfattande hedniskt firande av solen, något som vållade en massa huvudbry för kyrkans män. Tänk om de skulle förlora makt och födkrok pga att församlingsmedlemmarna återgick till den mycket roligare romerska religionen.

Så fick man en idé. Man bestämde att Jesus hade fötts då. Så kunde folk få fira av hjärtans lust och kyrkan kunde bestå i alla fall.

Så vi fortsätter att fira vårt midvinterblot, fast i annat namn.

Lika med Lucia. Den gamla julianska kalenderns midvinter.

Men det som ger mig obehagskänslor är alla hem, där det inte blir något bra firande.

Man har kanske inte pengar eftersom det inte finns betalt arbete åt alla som vill ha det.

Man kanske dricker för mycket, vilket kan gå ut över julefriden med misshandel och elände. Det är ju så viktigt med dödsdrogen.

Man kanske är ensam och känner ensamheten extra tung vid en högtid då familjerna samlas.

Dessutom finns känslan hos mig att det är så fel med detta handlande vi hemfaller åt.

Krämarna räknar med nya försäljningsrekord i år. Det innebär att det skall konsumeras än mer av de resurser vi borde spara åt kommande generationer.

Ännu fler gorillor kommer att dödas eftersom de lever i områden där man utvinner de sällsynta metaller som är ett måste för våra nya mobiltelefoner.

Ännu mer elektroniksopor kommer att vandra över diskarna för att så småningom hamna på en tipp i Afrika eller Asien. Där kommer natur och människor att bli förgiftade.

Allt är så fel om man tänker på kärleksbudskapet som tillskrives den där Jesus, som vi har bestämt skall vara anledningen till vårt midvinterblot.

Gubbfan skakar bekymrat sina glesa hårtestar.

När dessutom saffranen har blivit så oherrans dyr är depressionen inte långt borta.

Det är inte samma sak att blanda ut den med gurkmeja.

Ack, Ack!

En minister i Sverige fick på huvudet för många år sedan för att han påstod att Norge var den sista Sovjetstaten.

Jag tror att det nog ligger en hel del i hans yttrande.

Enligt DN är det snålt med tankefriheten i vårt norska broderland.

Man får tydligen tänka fritt, bara man tänker rätt ur de religiösas synpunkt.

En präst får tydligen inte visa att det eventuellt finns sk lust i Bibeln.

Vad som gäller lust hos kyrkans män, skall antagligen inrikta sig på semesterresor till Atos eller intresse för barn.

Skriver man dessutom om att Bibeln innehåller annat än våld, krig och allmän grymhet så är det kört.

Men vad skall man vänta av ett land där hädelse fortfarande är olagligt.

Vad hädelse är antar jag definieras av de religiösa.

Se artikel i DN:

www.dn.se/nyheter/varlden/forfattare-till-norsk-bibelsexbok-sparkas-1.1210268

Hörde på radion om bedrägerier med assistansersättning.

Det var vanligt att man bildade ett litet privat bolag och skrev sedan felaktiga räkningar till försäkringskassan.

Polisen trodde att det rörde sig om miljardbelopp som kom fel.

För det första, innebär detta att tilltron till försäkringskassan sjunker ytterligare och stor risk för att politikerna tycker sig få en anledning att dra ned försäkringskassans verksamhet.

För det andra, känns det så fruktansvärt grymt mot de som verkligen behöver försäkringskassans stöd. De kommer att känna sig utpekade. De  anhöriga som får en viss liten ersättning för att hjälpa en behövande anförvant kommer också att känna sig utpekade.

För det tredje, är dessa bedrägerier så förfärligt ynkliga rent moraliskt. Det känns som samma nivå som att stjäla i en kyrka, moské, synagoga eller annat tempel.

Så för det fjärde, kan jag inte annat att undra om det här var tanken bakom att låta alltmer av den verksamhet som tidigare sköttes av det offentliga, glida över till privata utförare. När kommer nästa polisutredning om annan verksamhet som den av regeringen så älskade privata marknaden fått ta över?

Har vi fått en kader av politiker som gör allt för att de som bara vill stjäla av skattemedel skall få så bra villkor som möjligt?

Eller är det så att man vill misskreditera all gemensam hjälp, hela välfärdssamhället, så att vi kan återgå till det gamla klassamhället med allmosor och en tydlig uppdelning i fattiga och rika, i sjuka som inte har råd med vård och rika som har möjlighet att betala för privat hjälp?

Jag tror faktiskt att det är den grymma sanningen!

Alltså ett utslag av den av allianspartierna så omhuldade Framgångsteologin.

I tidernas begynnelse, då våra två förfäder levde i Edens lustgård, hände det sig att Herren kallade på Adam och Eva.

Mina barn, sa han. Jag har var sin present åt er.

Ni får själva välja vem som skall ha vad.

Den första presenten är förmågan att kunna kissa stående.

Den vill jag ha, sa Adam. Åh så roligt!

Det har jag ingen nytta av, sa Eva, så den presenten kan han gott få.

Och Adam for iväg och kissade fina mönster i sanden och hade hjärtans roligt.

Gud och Eva tittade småleende på honom en stund, sedan vände sig Eva till Gud och frågade vad hon skulle få för något.

Och Herren Gud svarade:

Hjärna Eva.

Hjärna!

.

.

Så nu vet vi varför många män i alla åldrar bär sig åt som de gör.

Ingen hjärna eller åtminstone svårigheter att tänka.

Det är alltså inte frågan om den anledning jag hörde av radiodoktorn P.P.Heineman för väldigt länge sedan.

En äldre man hade klagat över att trycket hade blivit så litet när han kissade.

Det kom så lätt kiss på golvet framför toastolen.

Det där med trycket är ett vanligt besvär för en del när prostatan förändras med åldern.

Radiodoktorn svarade honom, att det var väl inget problem. Man sitter och kissar. Så enkelt är det.

Sedan sa han:

Det är bara skitstövlar som aldrig gjort rent runt en toastol, som står och pinkar!

Skräck för det okända, skräck för det kända, osäkerhet och strävan efter något tryggt.

Vilken underbar bas för makthungriga företagsledare och politiker att bygga på.

Vi skall jaga terrorister och så snart som möjligt oskadliggöra dem. Helst utan att fråga om varför de beter sig på ena eller andra sättet.

Polis och militär över hela världen skjuter först och frågar sedan, allt i skräck inför tanken att kanske få veta något som inte skall vetas.

Alla som kan beskyllas, med rätt eller orätt, för att ha andra tankar eller idéer än de som gynnar de nuvarande makthavarna anses som farliga.

Personer från andra kulturer, med andra religioner eller med underliga idéer om att regering, riksdag, företag eller andra maktsfärer är till för att gynna medborgarna betraktas som farliga.

Vi får fler och fler övervakningskameror som kontrollerar oss, som ser oss in på bara skinnet.

Våra telefonsamtal övervakas, vår internettrafik övervakas allt mer, vår omgivning rymmer början till ett angiverisamhälle.

Och vi godkänner att vi bevakas av maktapparaterna!

För vi är ju så rädda!

Vi är så skrämda!

Det borde vara så att politikerna som vill ha makt och göra karriär och allt det där borde vara skrämda.

Företagarna som förgiftar vår miljö borde vara skrämda.

Myglarna på alla nivåer borde vara skrämda.

Men nej.

Det är vi små människor som i vår rädsla tar vår tillflykt till nonsen och rena lögner från politiker och religioner.

Innan de sista rösterna är räknade så verkar det vara klart.

Vare sig alliansen får majoritet eller ej kör Reinfeltd på som om inget hade hänt.

Några ministrar kastas ut, andra kommer i stället.

Skulle man inte få majoritet kör man i alla fall med hårda beslut/förslag.

Man skiter i all opposition, även i snorungarna i Sverigedemokraterna/BSS.

Bildt gjorde något liknande när greven och betjänten var med och lekte.

Reinfeldt gör så nu.

Det blir synd om alla svaga, sjuka, arbetslösa, gamla ja alla sköra.

De får nämligen skylla sig själva att de inte är rika/friska/framgångsrika.

Framgångsteologin firar triumfer.

Det är guds straff för något de har gjort i detta eller tidigare liv eller kommer att göra i detta eller nästa liv.

En vidrig människosyn!

Att det skulle vara regeringen Reinfeldts fel att SverigeDemokraterna har fått sådana framgångar kommer vi säkert få höra framöver.

Men om vi skall vara ärliga så banade man väg för missnöjespartier redan på Ingvar Carlssons tid.

Det var då marschen bort från omtanken om medmänniskorna inleddes, det var då vi kastade oss i famnen på storkapitalet.

Redan för 20 år sedan var dörren öppen för nedrustningen av välfärdssverige.

Ingen ansvarig politiker protesterade. De som till äventyrs öppnade munnen kastades snabbt ut.

Inte ens hos Vänsterpartiet kunde man sköta sig.

Där beslutade man sig under de sista 10 åren för att partiledningens gammelkomunistiska linje skulle gälla och slängde ut de som närmat sig Vägval Vänster och liknande grupper.

Sedan har socialdemokraterna haft makten den längsta tiden och skapat ett motsättningarnas samhälle. Viss hjälp har man fått under några borgerliga inhopp.

Man har sått vind och man får skörda storm.

Nu skall det till interna grupper som skall granska varför det gick som det gick.

Intet gott kan komma ur dem, eftersom de kommer att kontrolleras av partiledningarna.

Det är synd om de som är svaga. De får det ännu värre framöver.

Det är synd om naturen och miljön. Den underordnas ekonomin och tillväxten.

Det är synd om de som tror på bildning och verklig kunskap. De kan glömma sådant.

Så har svenska folket valt hur de vill att Sverige skall ledas i några år frammåt.

Jag har all respekt för demokratins spelregler.

Vill man ha det så här så får det väl bli så.

Man måste ju gilla läget vad man än tycker om det.

En gamling med minskande pension klarar sig säkert på något sätt.

Man kan fortsätta ha kaniner till slakt, odla lite mer grönsaker, sänka innertemperaturen några grader till osv.

Allt fixar sig.

Men hur fixar det sig för de andra?

De udda familjerna som inte riktigt passar in kärnfamiljssamhället.

De ensamstående med barn.

Missbrukarfamiljerna och deras barn.

Familjerna från andra kulturer som sökt sig ett nytt liv uppe i den kalla norden.

Hur fixar det sig för dem?

Det är faktiskt inte bara att bjuda till lite, utan det finns stora hinder på vägen.

De ganska vanliga kärnfamiljer som Stina Bergman beskriver i sin film DE SKÖNA fixar ju sin situation, men de andra?

De utan försörjning, de som skall arbeta fast det inte finns arbete, de som skall arbeta fast de är svårt cancersjuka?

Hur fixar det sig med allt större barngrupper från trasiga hem med skola vård och barnomsorg?

Hur fixar det sig med ekonomin nu när vi skall överge vårt självbestämmande i ekonomiska frågor och ta order från maffioson i Paris, Rom eller Madrid?

Hur fixar det sig med energifrågorna och framför allt med allt smittat avfall från en växande kärnkraftsindustri?

Svenska folket hade en liten möjlighet att börja vrida skutan åt rätt håll.

Majoriteten valde att inte ta den möjligheten och det måste jag acceptera.

Men det är synd om de små, de svaga, de sjuka, alla sköra i framgångsteologernas Sverige.

Rättelse: Filmen heter "Du sköna".

Den är släppt på The Pirate Bay av regisören och producenten med vilje.

Man kan nog få tag på den via nätet på alla möjliga sätt.

Men den är en berättelse bl a om kärnfamiljernas liv i det vackra Värmland.

Se den och fundera sedan över hur människorna är och har det.

Särskilt hur skapelsens krona (mannen) fungerar.

Det är synd om människorna.