Den Store Ledaren har föreslagit att den vanliga pensionsåldern skulle höjas till 75 istället för som nu 65.

I praktiken är svenskarna ett av de folk som arbetar längst, dvs i genomsnitt till drygt 64, trots att alltför många sliter ut sig och inte klarar att arbeta ens till 65.

Men det där med slita ut sig är nog inget som Den Store Ledaren förstått.

Det känns naturligtvis lite tungt att veta att förslaget kommer från en politiker som kan låta sig pensioneras redan vid 50 och det med en pension som få av dagens garantipensionärer, tror att ca två tredjedelar av alla kvinnor blir garantipensionärer, ens vågar drömma om.

Hans förslag skall sedan behandlas av en hoper riksdagsledamöter som har beviljat sig själva en rejäl pension vid unga år redan efter ett par mandatperioder.

Och det är klart, pensionerna skall betalas på något sätt.

Men...

Vi har en förfärlig ungdomsarbetslöshet, vi har en förfärlig arbetslöshet bland de som inte är så unga längre.

Hur vore det om man satte dem i avlönat arbete?

Alltså inte FAS 3!

Om vi kom ner till den nivå av utanförskap och arbetslöshet som Alliansen vann valet 2006, så skulle nog största delen av problemet vara löst. Gjorde de sedan vad de lovade i den valrörelsen vore pensionssystemet säkrat för lång tid, men det vill inte Den Store Ledaren ens tänka på.

Sedan undrar jag lite över varför inte fler jobbar efter 65.

Om vi bortser från att folk i allmänhet faktiskt börjar ta slut efter 60, så kanske det är så att arbetsgivarna inte vill ha en massa gamla gubbar och gummor. De som gör rätt för sig eller har fixat till sådana hållhakar att man inte kan kasta ut dem är nog kvar. Men de andra?

Arbetsgivaren får faktiskt i dag den äldre arbetskraften subventionerad, eftersom de har lägre arbetsgivaravgifter på gamlingarna.

Ändå blir inte fler kvar.

Ändå anställer man inte ungdomarna.

Tänk om det är så att alla ungdomar och vi som närmast har blivit dubbelunga inte behövs?

Tänk om det är så att vi egentligen skulle satsa på kortare arbetstid och dela på de jobb som finns?

Tänk om det är så Den Store Ledarens verkliga problem är att han med närmast religiös övertygelse tror att pöbeln blir lat om den inte tvingas slita ut sig?

Tänk om det är så att Den Store Ledaren går och tror på nationalekonomernas gamla skämt, det sk Hästskitsteoremet?

Tänk om Den Store Ledarens tankeapparat har blivit lika tillkrånglad som de ord som lämnar hans läppar?

Jag menar att det kanske ligger något i den där gamla fördomen att språket styr tanken, tanken styr språket?

Men så illa kan det väl inte vara?

Odell och den kristna högern lyckades inte den här gången heller.

Men skam den som ger sig.

Frågan är om de lugnar sig till nomineringarna till riksdagen.

De kommer att arbeta idogt ute i landet för att få rätt personer på de viktiga posterna i partiorganisationerna.

De kommer att se till att de har de sina på rätt ställen.

Se bara hur de har lyckats i t ex Uppsala eller i Stockholm.

Sedan blir det ett väldigt kryssande på valsedlarna i den händelse man inte lyckats riktigt bra på riksdags-, landstings- och kommun-listorna.

OM man nu kan vänta så länge.

Gubben från Vallentuna Pingstförsamling, Odell alltså, företräder en svensk Teaparty-rörelse eller möjligen också grupper nära Livets Ord.

Sådana ger sig aldrig, bara bidar sin tid.

Tja, då försvann den sista anledningen att rösta på socialdemokraterna.

Politiken blir ju densamma om man röstar på majoren.

Men en av småkungarna fick ju som han ville. Eftersom moderaten, förlåt metallaren menar jag, inte sitter i riksdagen så blev det någon annan som fick vara den som syntes i riksdagsdebatter och annat riksdagsarbete.

Dessutom fick ju ledamöterna i VU välja en av de som satt i VU. Inga utbölingar här inte.

Det sägs att socialdemokraterna förlorat röster åt tre håll.

Dels åt Miljöpartiet, dels åt Vänsterpartiet, dels åt soffan.

Soffliggare kanske man kan få tillbaks, men frågan är om det kommer att motväga flykten till de andra två hållen?

Kan inte hjälpa att jag fortfarande undrar vem som betalar partitopparna för att de skall avveckla partiet.

Man har gett Juholt sparken eftersom han inte förmådde samla väljare.

Han hade väl fått sparken förr eller senare eftersom han inte tillhörde gänget från Mälardalsregionen.

Men nu har han fått förmånen att avgå frivilligt.

Fast det påstås att Nuder skrev avskedstalet åt honom i samband med VU-mötet. Alltså det tal han meddelade sin avgång.

Men är socialdemokraternas problem egentligen ett ledarproblem?

Är det inte så att det finns för många småkungar inom partiet, småkungar som vill sitt eget bästa, småkungar som gärna skjuter giftpilar på de som inte behövs som klätterplank?

Är det inte så att man har glömt eller snarast missuppfattat varför det finns ett parti?

Är det inte så att ett parti borde finnas enbart för att förmedla en vision, att ge en dröm som man vill göra verklig?

När ett parti börjar finnas för sin egen skull, som är fallet med socialdemokratin idag, har det inget berättigande.

Det är klart, lyckas man lura Margot Wallström till posten kanske man kan vinna några röster för att hon verkar så norrländskt trovärdig. Men inte blir det för visionernas eller idealens skull.

Och skulle de välja polisminister Bodström, så kommer nog många ungdomar hellre rösta på Reinfeldt.

Man har det nog svårt hos partistyrelsen eller VU, för inte tror jag att de fattar det där med visioner och ideal.

Ännu en av socialdemokratins gamla gaggiga silverryggar har försökt visa sin makt och kunnande.

Åsbrink, fd finansminister numer rådgivare hos Goldman Sachs, har börjat skrika om att vi måste vara med i eurosamarbetet.

Euron som har visat sig så bra för BIGGPISS-länderna

Varken han eller den andra silverryggen tycks ha fattat att det där med budgetdiciplin inte räddade Sverige förra gången då det rörde till sig på finansmarknaden och i världskonjunkturen.

Att svensk ekonomi klarade sig så bra var just att vi hade en flytande växelkurs.

Att pyssla med neddragningar som Åsbrink och Persson förespråkade gjorde det bara sämre.

Man ökar inte folks köpkraft och sätter fart på affärerna genom att ge folk mindre att handla för. Det fattar även ett förskolebarn, men inte silverryggarna som sålt sig till närigheten.

Hela tanken med Euron är ett feltänk.

Det är ett riktigt projekt om man vill skapa stora klassklyftor och social oro.

Med tanke på silverryggarnas verksamhet i dag förstår jag att det är deras mål.

Men är det ett mål för folk som bryr sig om sina medmänniskor?

Knappast!

Det bråkas om den sk lärarlegitimationen.

Förut gällde det att läraren skulle vara behörig att undervisa i ett eller flera ämnen.

Man skulle ha avlagt lärarexamen med förutom ämneskunskaper även ha kunskaper i pedagogik. Det senare ämnet kallade vi förresten pedagoja när jag lämnade gymnasiet för ca 50 år sedan. Vi fd elever trodde mer på det man skulle kunna kalla metodik.

Varför behörighet inte räcker förstår jag inte, för såvitt det inte handlar om en rent facklig sak. Man kan bli av med en massa mycket dugliga vikarier och kan kanske pressa upp löneläget ett snäpp.

Problemet är att man skall utfärda sisådär 175 000 legitimationer innan höstterminen. Det funkar inte om det skall bli rätt gjort.

En vanlig människa tänker väl då att man skjuter väl på sista dag för det hela då, så hinns det med.

Icke än i alla fall.

Har statsrådet bestämt att det skall vara klart till första juli 2012 så skall det vara klart.

Basta!

En annan sak som jag inte heller kan reda ut i moraset som påstås vara min hjärna är tjafset inom socialdemokratin.

Det bråkas och "kastas kniv" å det förfärligaste.

Men varför kan man inte vara sams?

Hur tror de att väljarna uppfattar ett sådant parti?

Inte som ett trovärdigt alternativ till borgarna i alla fall.

Eller, hemska tanke, har en massa höjdare inom partiet blivit lovade ersättning i någon form om de "slår ihjäl" det socialdemokratiska partiet?  Det har ju, bland gamla sossepampar, blivit en ful vana att lämna politiken och gå till välbetalda jobb hos närigheten.

Det hade kommit till det tillfälle i första klass, då fröken tyckte att barnen skulle tala om för varandra vad deras föräldrar gjorde.

Ett barn berättade att pappan var snickare och byggde hus.

Ett annat barn berättade att hans pappa minsann var elektriker och det var han som såg till att det kom elektricitet i husen man byggde.

Ett tredje barn berättade att hans pappa var brandman.

Så hade turen kommit till lille Brian och han brättade att hans pappa var striptör och  jobbade på en klubb bara för män och om gästerna var trevliga och söta tog han med dem till ett rum och lekte en lek med dem.

Fröken blev högröd i ansiktet tog ut Brian i korridoren och frågade om det verkligen var sant.

Men Herre Gud nej!!! svarade Brian.

Men jag tyckte att det var så pinsamt att berätta att pappa var med i regeringen.

Söndag!

Nästan alla män och en väldigt massa kvinnor kommer i dag att sitta som klistrade framför TV-apparaterna.

Sporten är ju så viktig och den danar ju karaktären har jag hört.

Särskilt danar den karaktären hos de som sitter hemma i soffan.

Sedan finns det en särskild karaktär som danas tydligen.

Karaktären hos idrottspappor.

Upsala Nya Tidning rapporterar i dag om en pappa som tyckte att sonen spelade så dålig innebandy, i StorVretaCup som pågår i Uppsala, att han lämnade sin 10-åring att gå från Uppsala hem till Stockholm.

Barnet hade bara matchkläderna och det var 7 minusgrader. Barnets ytterkläder tog pappan med sig i bilen när han lämnade barnet och åkte hem i vredesmod.

Jag hoppas att socialnämnden tar en titt på pojkens familj om uppgifterna stämmer och att fadern i så fall råkar ut för en polisanmälan för barnmisshandel alternativt för försök till dråp.

Möjligen kan det vara på plats att pappans grannar tar ett allvarligt samtal med honom.

Det är konstigt att något som bara är lek kan vara så viktigt för vuxna karlar, att det är så viktigt att de riskerar sitt barns liv.

Om idrottstävlingar skapar sådana bestar som pappan ifråga påstås vara, kanske det är dags att begränsa idrottstävlingar, kanske dags att dra in statsbidragen till klubbarna, kanske dags att kommunerna använder skattemedlen till viktigare saker än idrottsarenor?