I dagens tidningar på webben berättas det om att regeringen planerar att sänka skatterna ytterligare. Dels för att de stackarna som har arbete/sysselsättning skall få behålla mer, dels för att låginkomsttagarna och de arbetslösa skall anstränga sig mer för att få jobba mer eller skaffa sig jobb.

Vilka jobb!

Var finns de?

Det finns ju inte lönearbeten åt alla.

Då skapar man jobb naturligtvis genom att tvinga folk att arbeta mer.

Eh...

Någonstans går det inte ihop.

Det är klart, om man skapar en kader av tjänstefolk som till svältlön tvingas betjäna de besuttna så blir det lite fler jobb. Inte som det räcker att försörja sig på, men det är ju jobb i alla fall.

Man skapar jobben genom att ge skatteavdrag för hushållstjänster för de som har råd, subventionerade ombyggnader av villan för de som har råd, subventionerade restaurangbesök och subventionerade besök hos hårfrisörskan för de som inte ids laga sin mat själva eller själva klippa hårtestarna. På detta sätt skapar vi en kader av underbetalda arbetare/tjänstehjon.

De där konstiga orden solidaritet och empati gäller naturligtvis inte för arbetslösa, sjuka, smutsiga arbetare eller för utlänningar.

Vi kastar ut människor från Sverige eftersom deras närvaro inte tillför de redan besuttna någon ytterligare inkomst eller förmögenhetsökning. Att de har bott här sedan barndomen, kanske hunnit gå i svensk skola i 5-10 år, knappast kan det språk som talas i deras forna hemland bryr man sig inte om. De belastar ju det utrymme i den offentliga ekonomin som skall tas i anspråk för skattesänkningar.

Sverige leds av en samling egoistiska blindstyren!

Blindstyren, därför att de inte ser vartåt ett samhälle med ökande klyfter går.

Visst, man kan hålla styr på befolkningen en tid med fler och strängare övervakningslagar.

Men hur länge?

När kommer de politiskt motiverade dödsskjutningarna i Sverige?

När kommer det meningslösa våldet med full kraft till vårt klasssamhälle?

Centerpartiets och Folkpartiets ungdomsförbund har kastat fram förslaget att de två partierna skall gå samman.

Det är ju logiskt egentligen.

Centern har ju ursprungligen med gamla lantmannapartiet varit ett parti på den yttersta högerkanten. Deras politik de senaste 5-6 åren har ju visat på att de gått tillbaks till de rötterna, visserligen i Stureplansmiljö men med de tankarna i alla fall.

Folkpartiet har med Leijonborg och Björklund manövrerat sig till en stark position längst ut till höger. Till höger om snorungarna hos SD/BSS.

Så varför inte?

Det är ju ett utslag av ärlighet hos de partierna.

Så för svenska folkets skull: Gå samman där ute på den yttersta högerkanten!

Den debatt om överviktiga människors hälsa som startats de senaste dagarna blottar ett mycket intressant problem. Nämligen: Hur långt skall solidariteten med medmänniskorna gå?

Om jag medvetet riskerar min hälsa på ett eller annat sätt, för att tillfredsställa mina drifter eller omgivningens krav, skall jag då ensam ta ansvar för konsekvenserna?

Om konsekvenserna blir positiva för mig tar jag antagligen själv åt mig belöningen, men om det går illa?

Skall verkligen andra betala för min misslyckade bröstförstoring om jag är kvinna?

Är det inte mitt ansvar om jag glufsar i mig så mycket mat att min hälsa hotas?

Visst är det bekvämt att skylla på andra eller på gener, men är det ärligt?

Om jag som politiker eller företagare tar en, som det visar sig, för stor risk, skall jag, mitt parti eller det företag som jag representerar ta hela ansvaret för resultatet eller skall omgivningen betala kalaset?

Går det bra kammar naturligtvis jag, partiet eller företaget hem vinsten, men om det går illa?

Kan jag låta bli att skrika på samhällets stöd?

BP tog en del risker härförleden utanför USA:s kust, men kommer inte/vill inte  ensam att klara av att återställa vad de ställt till med.

Svenska banker krävde och fick samhällets stöd för några år sedan efter att ha tagit alltför stora risker.

Är det rätt?

Är det inte så att alla måste lära sig att tänka efter ordentligt innan?

Vi människor har flera språk.
Vi kommunicerar med tal och med skrift.
Men vi har fler språk än så, även om man i datoråldern tycks inriktad på de två ynka språken.
Vi använder kroppsspråket.
De flesta djur är riktigt bra på detta. Människan har kanske glömt att det är ett vanligt sätt att förmedla tankar och känslor, men vi använder det i alla fall.
Ett språk, som vi av någon konstig anledning har fått för oss att vi skall tysta, är doftspråket.
Vi lägger på en tung doft från Unilever eller annan kemijätte och hoppas att ingen skall förstå vad vi signalerar.
Vi blir falska som varelser.
Varelser som man inte kan lita på.
.
Det lilla ofödda barnet hör ljud och reagerar på dessa.
Men barnet får också andra signaler från modern via moderkakan.
Signaler som innehåller kemiska meddelanden.
Meddelanden som avslöjar hur mamma mår.
Så föds barnet till en värld med en myriad av signaler med ljus och ljud.
Den kloka förlossningspersonalen lägger barnet på moderns mage eller vid hennes bröst så fort det är möjligt. Anledningen är att barnet skall få närheten av modern, känna moderns doft.
Denna doft är viktig.
Den permanentar banden med modern.
Den är tryggheten i en farlig värld.
Men...
Det finns grymma människor som vill bryta de banden genom att maskera lukten av mamman.
Man vill hindra att mor och barn kommunicerar på det, för oss däggdjur, kanske mest naturliga sättet.
Man vill hindra den växande människan från att prata med dofter.
Man vill hindra vuxna människor från att prata med varandra med detta så grundläggande språk.
Varför?

Så är det nyårsafton igen.

Till de kanske underliga traditioner en del av oss har, hör nyårsönskningar, vid sidan om alla löften som man ger och sviker omedelbart.

Ingen av mina önskningar har hitills gått i uppfyllelse.

De har väl varit för högt i det blå.

det har varit sådant där som att det skall bli fred på jorden, folk skall tycka om, eller åtminstone acceptera, varandra, politikerna skall sluta förakta oss vanliga människor och åtminstone försöka göra det vi valt dem för osv.

Alltså högt i det blå.

Orealistiska önskningar.

Men i år skall jag önska något litet och oansenligt, något som kommer att göra det trevligare för alla små barn och även för många av oss vuxna.

Min önskan är att folk skall sluta stinka så förfärligt!

Sluta lukta parfym.

Parfymstanken finns nästan överallt.

Det luktar inte gott.

Det stinker!

Vidrigt!

Om folk tvättar sig i stället för att köra med parfymerade kläder...

Men det är väl att önska sig något utopiskt?

Så skall vi in i ett nytt år igen.

Jag som knappt vant mig vid det gamla.

En, som jag tycker, lite krånglig sak med nya år är att det kommer en massa nya lagar.

Vi är faktiskt skyldiga att känna till alla lagar.

Det klarar inte gubbens alltför grumliga hjärna.

När det så kommer en massa nytt till årsskiftet blir det alltför förvirrat. 

Det blir mer kortslutning än vanligt.

Särdeles kortslutet tycks det mig vara när jag funderar över de nya bestämmelserna om övervakning av medborgarna.

Den förre polisministern, Bodström, lyckades få in en massa konstigheter.

Den nuvarande, Ask, är lika duktig.

Visst är det bra att man kan få tag på brottslingar och sk terrorister med hjälp av ny teknik och med hjälp av att polisen får använda sådana metoder som man var så duktig på i gamla Östtyskland.

Men...

Hur var det?

Det blev en massa oliktänkande man låste in också.

Kanske var det främst för att få tag på de figurerna östtyskarna blev så skickliga i sitt polisarbete.

För ni måste väl hålla med om att oliktänkande individer är ett otyg?

Folk som har andra idéer om vad demokrati är, andra idéer än de som har makten för tillfället har.

Folk som kanske sitter inne med upplysningar om hur någon eller några skor sig.

Usch för sådana människor. Bäst att fånga in och oskadliggöra.

Vi som har rent mjöl i påsen behöver ju inte frukta något.

Fast, vem avgör vad som är rent mjöl?

Gott Nytt År på er alla!

Gubbfan med familj önskar er alla en riktigt God och Stressfri Jul!

Jo jag vet.

Det där med stressfri.

Men jag kan väl få önska er alla det i alla fall?

Se nu till att ni alla äter upp er ordentligt. De flesta behöver ha ett litet förråd kring midjan att ta till av under våren.

Åtminstone vi pensionärer med sjunkande pension och det värsta av allt:

Vi kommer inte bli ensamma om att alltid ha en plastkasse i jackfickan för att ha tomburkar och flaskor i. Konkurensen om panten på slängda flaskor/burkar hårdnar.

Till våren kommer allt fler "vanliga" människor förstå att man nog behöver alla små tillskott i kassan man kan få för att kunna betala den privata välfärden. Den gemensamma sjukvården, tandvården, åldringsvården, barnomsorgen och skolan rustas ned till förmån för de privata alternativen.

Så var rädd om burkarna och flaskorna.

Ja vissa flaskors inne håll skall ni helst avstå från förståss. Dessutom brukar det visst inte vara pant på de buteljerna. För jag antar att ingen av mina läsare har sjunkit till kartongviner etc. För i  så fall passa på och boka plats hos läkaren för att få hjälp med alkoholproblemet.

Men i alla fall:

En riktigt Lugn och Fridfull Helg till alla oavsett religion eller ej!

En tokfrans har tydligen misslyckats med ett bombdåd och råkat spränga sig själv till döds utan att det blivit större fysiska skador på andra.

Det hela passar tydligen myndigheterna ganska bra, för allt ges stora rubriker i tidningarna. Att man i samma veva sprängt 15 oskyldiga vuxna och barn nere i Afganistan får på sin höjd en liten notis. Det är ju här det hände det som var användbart.

Nu kan man skruva övervakningsskruven en liten bit till. Rädslan är ett bra sätt att få folk att acceptera att ytterligare en bit demokrati tas bort.

Jag blir så misstänksam när det sker saker som passar så fint in i polisstatsbygget.

Kanske har jag förläst mig på dystopier av olika kvalitet, sett för många sådana filmer eller bara blivit för grumlig i hjärnan?

Men med den historiska läxan i bakhuvudet ser jag vad som kan hända om man driver ett tryck på befolkningen för långt.

Kravallerna över hela landet 1917 kunde lätt ha givit oss ett annat samhälle, Jönköpingskravallerna 1855 kunde ha spridit sig.

OK, båda de ovan nämnda orsakades av svält och att den mat som befolkningen behövde antingen användes till sprittillverkning (Jönköping 1855) eller för export till främst Tyskland (1917), så  det kanske är fel att se paralleller till vad som skulle kunna ske.

Men ändå...

Vår el exporteras söderut, vår potatis kommer att hamna söderut i vinter, alltmer av vad vi eventuellt producerar kommer att hamna hos de som har råd att betala.

En allt större del av befolkningen står utan arbete eller tvingas arbeta till allt lägre löner. De har inte råd att betala, utan måste nöja sig med importerade billiga ersättningsprodukter. Det man kan avstå från, t ex allt dyrare tandvård eller sjukvård, får man avstå från eftersom bostadskostnader och av olika slag, resor och andra oundvikliga kostnader tar en all större del av eventuella inkomster.

Risken finns att en oro hos "Det sovande folket" kommer att sprida sig till grupper som är beredda att ta till våld.

Det har säkerligen kalkylerats med.

Därför måste man öka kontrollen över medborgarna så de håller sig lugna.

Tänk så fint en idiotsprängning i Stockholm passar in.

Tänk så bra ökad rädsla motiverar att man släpper på integritet och personlig frihet.

Tänk så fint media och rättsväsende hjälper till.