Norrmännen har åter satt igång debatten om hur man nu kunde ge fredspriset till årets "vinnare", när det fanns så många andra som gjort sig mer förtjänta av priset.

Visst har åtminstone jag tänkt på sk Norgehistorier ibland.

Men det är nog ett svårt jobb att utdela det priset.

Fredspriset är ett pris med så stor politisk sprängkraft.

Man skall "manövrera sig i ett hav som är tätt minerat".

Fast själv skulle jag nog gärna velat se ett pris till den där lilla tjejen som bloggade om flickors rätt till utbildning och ett anständigt självständigt liv helt emot dessa religiösa idéer som förfäktas av karlar i alla länder. Hon riskerade sitt liv för att kunna vara en fredens apostel. Men kvinnokamp och kamp för fred är ju inte OK för stidstupparna på olika håll i världen.

För tänk om en sådan symbol hade fått världens kvinnor och unga flickor att tillsammans kämpa mot alla dessa tetesteronstinna dårar.

En annan bra kandidat vore den där afikanska läkaren som kämpar för att hjälpa de kvinnor som som utsatts för mansvåldet.

Men den norska Nobelkommitén tordes väl inte.

De tordes heller inte belöna de två amerikanska unga män som förstått det vansinniga i vår värld och som stod upp för att avslöja vad som sker när man låter statsapparaten eller militären få fritt spelrum.

De hade varit en fin symbol för kampen mot överheten och maktgalenskapen som härskar bl a i den västerländska världen. Men tyvärr hade väl priset till de båda visselblåsarna orsakat att USA hade förklarat krig mot Norge eller låtit lönnmörda ett antal medlemmar av den norska nobelkommitén.

Undrar förresten hur fördelningen män/kvinnor ser ut i Nobelkommitén?

Det var nog enklare och ofarligare att ge priset till en organisation som agerar städare efter tetesterongubbarnas sinnessjuka tilltag.

Världens lokalvårdare får väl känna sig belönade på något sätt.

Med anledning av hovrättsjuristernas underliga försök att tänka och tyda vad kvinnor/flickor säger under de senaste åren repriserar vi den här lilla berättelsen:

Berättelsen om sömmerskan.


En fattig sömmerska satt vid en flodstrand och arbetade på något plagg.
Plötsligt föll fingerborgen från hennes finger ner i floden och försvann.
Sömmerskan skrek till och brast i gråt.
Då uppenbarade sig Gud och frågade: Varför gråter du mitt barn?
Sömmerskan svarade, att hennes fingerborg hade fallit ned i floden och utan den kunde hon inte arbeta och försörja sin man.
Då gick Gud ut i floden, böjde sig ned och tog upp en fingerborg av silver beströdd med safirer.
Är det den här? frågade Gud.
Nej den är det inte, svarade sömmerskan.
Gud böjde sig ned och tog upp en fingerborg av guld beströdd med rubiner och briljanter.
Är det den här? frågade Gud.
Nej det är det inte, svarade sömmerskan.
Då böjde sig Herren åter ner och tog upp en fingerborg av lera.
Är det den här? frågade Gud.
Ja den är det, svarade sömmerskan.
Gud blev så glad över den fattiga kvinnans ärlighet, så han lät henne behålla alla tre fingerborgarna.

Ett tiotal år senare promenerade sömmerskan och hennes man efter floden på samma ställe.
Plötsligt halkade maken till och föll i floden och försvann.
Sömmerskan skrek till och återigen uppenbarade sig Herren.
Varför skriker du mitt barn? frågade Gud.
Sömmerskan svarade att hennes man hade fallit ner i floden och att han inte kunde simma och skulle antagligen drunkna.
Då gick Gud ut i floden och drog upp Brad Pitt.
Är det han? frågade Gud.
Ja det är min man, svarade sömmerskan.
Du ljuger kvinna! utropade Gud.
Det är synd att ljuga!
Sömmerskan svarade: Du missförstår mig Herre.
Hade jag sagt att det inte var min man så hade du gått ut i floden och hämtat George Clooney.
Hade jag då sagt att det inte heller var min man, hade du gått ut och hämtat min riktige man.
Om jag då hade sagt att det var min man, så hade du låtit mig behålla alla tre.
Herre!

Jag är bara en fattig sömmerska och skulle inte klara av att försörja tre män, än mindre tillfredsställa dem.
Det är därför som jag sade att den förste var min man.
Och Gud lät henne behålla Brad Pitt.

Sensmoralen av denna lilla berättelse är att man alltid skall lita på en kvinna, eftersom hon alltid har starka skäl till vad hon säger.

Vare sig det hon säger är sant eller inte.
--

Ha en riktigt bra dag och glöm inte att upplysa de män eller mannagryn ni har i er omgivning hur det förhåller sig med en kvinnas ord. För trots allt är nog vi män en prototyp, ett första försök, om man skall tro skapelseberättelsen i alla fall.

Angående en ifrågasatt dom avseende en, enligt min mening, brutal våldtäkt.

Läs denna länk: http://kajjan.bloggo.nu/Sa-sakrar-du-en-fallande-dom-efter-valdtakt/

Bara så att ni vet, om ni skall gå på en fest och där finns personer av mankön.

En vänlig bloggare tipsade om en länk till Åke Cato.

http://acato.wordpress.com/

Rekomenderas!

Men jag måste lämna en varning.

Det är risk för att bli sittande och läsa inlägg efter inlägg efter inlägg efter...

Så kom utslaget från hovrätten i målet där 6 tonårskillar låst in en tjej och "runkat av sig" med våld i henne.

Enligt åklagare ren gruppvåldtäckt.

Men som vanligt när de lärda juristerna är framme, så frikänns personer av manskön.

Män i alla åldrar anses mer trovärdiga än flickor/kvinnor.

Jag undrar om lagmän kan tänka?

Läste på SVT:s nyheter på webbeb att priset på den första hummern som såldes efter årets fiskestart landade på 28 000 kronor per kilo.

Dels tycker jag att det är en skam att fiska hummer.

Det är en mycket öm varelse som vårdar sina små bättre än många människor gör.

Sedan det där med priset:

Om man har råd att köpa hummer för så mycket pengar för att ge bort eller äta själv, så antyder det bara att det är dags att återinföra en kraftig förmögenhetsskatt och dessutom kraftigt höja skatten för de med höga inkomster.

Elisabeth Svantesson, så heter den människa som skall ansvara för regeringens arbetsmarknadspolitik.

Eftersom den föregående inte har lyckats övertyga tänkande människor om att regeringens arbetsmarknadspolitik var klok, så är det väl smart att den personen böts ut.

Men människan Svantesson?

Det var väl ett osmart val inför nästa valrörelse?

Människan personifierar tankarna bakom Livets Ord och dess filial-kyrka i Örebro.

En religiös person, en troende person, en bibeltroende person.

En person som tror att det är Guds straff om man inte är framgångsrik.

En person som anser att arbetslöshet, sjukdom, ålderdom, skröplighet, våldtäckt mm är straffet för att man inte gjort som Gud vill i detta livet, ett föregående liv eller i kommande liv.

En riktigt god representant för Livets Ord och den förhärskande Framgångsteologin.

En person som säkert med hjälp av sin tro kommer att försvara att vi har fått minst 70 000 fler arbetslösa men minskat utbetalningarna med 12,5 miljarder.

En person som kommer att anse att det är ren slöhet från den arbetssökande när han/hon inte skaffar sig ett jobb trots att det står 10 arbetslösa på varje ledigt jobb.

Vet ni, jag tror inte att de som är utan jobb eller sliter sönder sig i de jobb de har, har någon som helst nytta av människan Svantesson.

Kan man inte befria oss från henne?

Jag läser att regeringen presenterat planerna för framtiden.

Man skall bl a genomföra jobbskatteavdrag nr 5 och sänkt skatt i övrigt för höginkomsttagarna.

Man anser att denna sk reform innebär att 13 000 nya jobb skapas.

Allt till en kostnad av 15 miljarder.

Det innebär att varje nytt jobb kostar mer än en miljon.

Precis som resultatet av de jobbskapande åtgärderna man fixat till förut.

Ja, ni vet krogmomssänkningen, RUT och ROT.

Även de var inriktade på att göra livet mycket behagligare för de som har jobb med hög lön.

Som t ex riksdagsledamöterna.

För mig förefaller det vara rent kriminellt slöseri.

Om man istället hade använt de pengarna för att anställa folk i den offentliga sektorn?

Varje miljon borde generera 3 kanske 4 arbetsplatser innom vård, skola och omsorg.

Nu blir det alltså 13 000 jobb istället för 40-50 000.

Med en arbetslöshet på nära 10% för vanliga vuxna och en ungdomsarbetslöshet på mer än 25% så förefaller det hela rent kriminellt.

Extra omoraliskt känns det när man vet att skattesänkningen innebär statlig upplåning av motsvarande belopp.

Dvs man låter kommande generationer betala för vår dumhet.

Vid senaste månadsskiftet hade man lånat, dvs statsskulden, 1 203 miljarder.

Om man i stället för skattesänkningarna med lånade pengar de senaste 7 åren hade använt pengarna till att skapa jobb t ex genom att förbättra vård, omsorg och skola, så hade antalet arbetslösa varit färre OCH statsskulden lägre.

Men säger en del, de som fått skattesänkningar kan ju handla för mer och därmed få igång hjulen.

Nja, de måste spara pengarna eftersom vård och omsorg är totalt nedrustat och de får betala själva om de skall få någon hjälp i framtiden. Så de 13 000 jobben är nog mest ett önsketänkande eller en ren bluff från regeringen.

Vet ni, jag tycker att regeringsledamöterna borde vara inspärrade i Kumlabunkern.

Så vitt jag förstår är de farliga för sin omgivning och gravt kriminella.