En figur har angripit en stackars kvinna och misshandlat henne i en Stockholmsförort.

Anledningen tycks ha varit att hon bar slöja.

Ja, att hon var kvinna och dessutom från en annan kultur, rättfärdigade tydligen också ett svinaktigt beteende.

Som ett stöd och som en solidaritetshandling går nu ett upprop om att svenska kvinnor skall börja bära hijab.

Kvinnor skall alltså återgå till 50-talets vanligast huvudplagg för kvinnor och flickor här i Sverige.

Men vad skall det egentligen tjäna till med en demonstration?

Det blir bara en tom gest som en del kvinnor går på.

Kvinnliga politiker vill tydligen plocka billiga poäng också.

Det löser inte problemet med karlars maktönskningar och kvinnohat.

Hijaben är inget som Koranen direkt föreskriver.

Där står att kvinnor och män skall vara anständigt klädda och behärska sina blickar (24:30-31).

Att hijab kom i bruk var mest att profeten Mohamed ville att hans hustrur och döttrar skulle visa att de var förmer än andra och slippa bli antastade och kanske våldtagna. De var ju profetens egendom!

Slöjan var en sedvänja från det antika Assyrien och Messopotamien som sedan, via den gamla grekiska kulturen, övertagits av den gamla bysantinsk-kristna kulturen som en statussymbol.

Inte vet jag om männen från dessa områden fungerar som hundar och måste förskonas från frestelser.

Inte tror jag att det blir bättre av att fler kvinnor bär sjal om huvudet.

Det måste nog till en uppfostran om att behärska sina blickar och tankar.

Män kan väl ha annat än hundfröjd i huvudet?

Eller?

Men...

Vi bör nog ta ett allvarligare grepp om detta problem med folk som inte klarar av att se kvinnor från andra kulturer klä sig efter sitt mer eller mindre konstiga mode.

Min tanke är, att det är bekvämt för en del, att hitta fyrkantiga enkla lösningar på sina egna misslyckanden och just nu skylla på muslimer, romer eller mörkhyade. Det känns som om 30-talet med sitt judehat går igen. Man projicerade den tidens samhällssvårigheter på judarna. Judarna fick skuld för allt.

Många söker nu de enkla lösningarna och förutom att antasta värnlösa kvinnor, så söker man sig till SverigeDemokrater och liknade tankeförlamade grupperingar.

En ruskigt farlig väg.

Vad dessa främlingshatare borde fundera över, är vårt samhällssystem, som skapat ekonomiska och sociala problem.

Vi har skapat ett samhälle efter den ideologi som frodas på våra handelshögskolor och på andra lärosätens  ekonomiska institutioner. Alltså egoismens religion, företagsekonomins halvmesyr till tänkande i det korta perspektivet.

Genom att inte förstå konsekvenserna av sin samhällsförändring har man under de senaste 20-30 åren skapat det utanförskap som den nuvarande regeringen skulle lösa. Man har i stället för att lösa problemen stött ut en massa människor ur gemenskapen. Dessa människor får utlopp för sin frustration genom att angripa andra enligt principen Katten på råttan osv

Jag inbillar mig att vi måste tänka igenom hur vi vill ha vårt samhälle och därefter, förhoppningsvis, kunna arbeta och existera tillsammans i förtroende.

Men som det nu funderas hos våra partistrateger, får vi nog se många fler tomma demonstrationer och ännu mer motsättningar mellan våra invandrare och frustrerade och "misslyckade" småpojkar i alla åldrar.

Vi får också se ännu fler människor i riksdagen med förenklad bild av hur ett samhälle fungerar.

En slöjdemonstration måste för många beslutsfattare vara en enkel lösning för att visa för den breda massan och för några engagerade kvinnokämpar att man, som politiker, minsann bryr sig.

Sedan kan man skita i hela frågan som vanligt.

Nu har moderaterna meddelat sina planer för nästa budgetår.

Bl a stora skattesänkningar.

Man tänker sig att skattesänkningar skall öka farten i ekonomin och därmed skapa fler jobb.

Man vill bl a genomföra ett jobbskatteavdrag nr 5 till en beräknad kostnad av 12 miljarder.

Eftersom jobbskatteavdragen minskar kommunernas och landstingens inkomster antar jag att de 12 miljarderna skall gå från statsbudgeten till kommuner och landstings budgetar. På det här sättet minskar faktiskt kommunernas möjligheter att själva bestämma sin beskattning. Man blir ju alltmer beroende av staten och alltmer obenägen att anställa och låsa fast sig i nya lönekostnader.

Vi vanliga pensionärer skall få en dryg miljard i skattelättnad har man tänkt sig. Man tänker sig att pensionärerna inte skall gnälla så mycket över att den sk bromsen slår till och pensionerna sänks med minst lika mycket.

Bromsen ja, ännu inte ett ord om att återföra de två tre hundra miljarder man har "lånat" ur pensionsfonderna trots att man dyrt och heligt lovade att den överföringen inte skulle innebära att bromsen skulle slå till och att pengarna skulle lämnas tillbaks så snart som möjligt.

Sedan skall man flytta den sk brytpunkten då man får statlig skatt. Dvs de som har höga inkomster får behålla ännu mer av inkomsten. Brytpunktsförändringen skall kosta/minska statsintäkterna  med 3 miljarder.

Frågan är nu hur kommer detta att verka?

Höginkomsttagarna kommer sannolikt inte öka sin konsumtion och sätta mer fart på hjulen. De 3 miljarderna kommer sannolikt att spekuleras i aktie- och fondkarusellen eller öka på fastighetspriserna eller kanske lånas ut till staten mot ränta.

Ålderspensionärerna får inte mer att spendera eftersom bromsen minskar pensionerna mer än skattesänkningen.

De med bidrag av olika slag och som faktiskt lever på marginalen får inte ett öre. Det är en grupp som skulle ha konsumerat varenda krona och alltså satt fart på hjulen.

Ett stort problem med denna skattesänkning är att man måste låna upp rubbet och låta någon annan, dvs våra barn, med ränta betala något som inte givit den effekt man har utlovat.

Men man känner antagligen att man måste göda kompisarna på finansmarknaden med lån?

Men man kunde väl satsa de pengarna i något som givit ett positivt resultat hos andra än bara hos kompisarna i finanssektorn?

För det är väl inte så illa att partiledningarna hos allianspartierna och socialdemokraterna själva rent privat, har ekonomisk glädje av finansmarknadssubventionen?

Nog räcker det väl med att det faktiskt är dessa partiledningar som har nytta av brytpunktsförändringen?

Med anledning av bråket nere i Egypten mellan militärer och teokratiförespråkare med en, enligt min mening, grumlig syn på människor i allmänhet och kvinnor i synnerhet, tar vi en liten repris:

Berättelsen om sömmerskan.
En fattig sömmerska satt vid en flodstrand och arbetade på något plagg.
Plötsligt föll fingerborgen från hennes finger ner i floden och försvann. Sömmerskan skrek till och brast i gråt.
Då uppenbarade sig Gud och frågade: Varför gråter du mitt barn?
Sömmerskan svarade att hennes fingerborg hade fallit ned i floden och utan den kunde hon inte arbeta och försörja sin man.
Då gick Gud ut i floden, böjde sig ned och tog upp en fingerborg av silver beströdd med safirer.
Är det den här? frågade Gud.
Nej den är det inte, svarade sömmerskan.
Gud böjde sig ned och tog upp en fingerborg av guld beströdd med rubiner och briljanter.
Är det den här? frågade Gud.
Nej det är det inte, svarade sömmerskan.
Då böjde sig Herren åter ner och tog upp en fingerborg av bränd lera.
Är det den här? frågade Gud.
Ja den är det, svarade sömmerskan.
Gud blev så glad över den fattiga kvinnans ärlighet så han lät henne behålla alla tre fingerborgarna.
Ett tiotal år senare promenerade sömmerskan och hennes man efter floden. Plötsligt halkade maken till och föll i floden och försvann. Sömmerskan skrek till och återigen uppenbarade sig Herren.
Varför skriker du mitt barn? frågade Gud.
Sömmerskan svarade att hennes man hade fallit ner i floden och att han inte kunde simma och skulle antagligen drunkna.
Då gick Gud ut i floden och drog upp Brad Pitt.
Är det han? frågade Gud.
Ja det är min man, svarade sömmerskan.
Du ljuger kvinna, utropade Gud.
Det är synd (haram) att ljuga!
Sömmerskan svarade: Du missförstår mig Herre. Hade jag sagt att det inte var min man så hade du gått ut i floden och hämtat George Clooney. Hade jag då sagt att det inte heller var min man, hade du gått ut och hämtat min man. Om jag då hade sagt att det var min man, så hade du låtit mig behålla alla tre.
Herre, jag är bara en fattig sömmerska och skulle inte klara av att försörja tre män, än mindre tillfredsställa dem. Så därför, Gud, sade jag att den förste var min man.
Och Gud lät henne behålla Brad Pitt.

Sensmoralen av denna lilla berättelse är att man alltid skall lita på en kvinna, eftersom hon har starka skäl till vad hon säger, vare sig hon talar sanning eller ljuger.

Kanske skulle man från början låtit kvinnorna i Egypten ta hand om landet efter revolutionen.

Jag inbillar mig att vi då hade sluppit se det förförliga som nu sker.

För som det nu är, offrar militära eller religiösa ledare (nästan alltid män) helt cyniskt människoliv i jakten efter makt.

Jag har lite svårt att tro att mödrar skulle låta slakta sina barn för att få makt åt sig själva.

Jag läser i dagens lokaltidning att kommunen har fått eller får pengar för att tillsätta sk förstelärare.

Först blev man tilldelad pengar för 8 tjänster, sedan lyckades man komma över slantar för 3 tjänster till.

Eftersom kommunens skoltjänstemänniskor måste få visa att de har en massa att säga till om så fördröjs tillsättandet till vårterminens början, vilket är tråkigt för de lärare som så väl behövt en löneförstärkning på 5000 kronor i månaden. För eleverna gör det nog ingen skillnad.

Men det som gör mig en smula konfunderad är själva idén med att skilja på lärare och lärare.

Alltså få fram ett A-lag och ett B-lag.

Sår man inte split mellan kolleger?

Söndra och härska alltså.

För det blir naturligtvis som så, att de lärare som inte klagar utan är snälla mot tjänstemänniskorna på skolkontoret och mot rektorerna har större möjlighet att få tjänsterna.

Det gäller att slicka rätt hand och dessutom inte komma med andra pedagogiska idéer än de som ledningen har.

Även om det naturligtvis blir väldigt mycket billigare med A-lags/B-lags lösningen på pedagogers löneökningsbehov.

Risken är, misstänker jag, stor att en massa duktiga, men utarbetade, pedagoger anstränger sig än mer för att hitta ett annat arbete.

Dessutom tror jag inte att regeringens förslag gör att fler duktiga ungdomar vill satsa på läraryrket

Jag är inte helt säker på att dagens ungdomar upplever det som eftersträvansvärt att riskera att få fastna i ett låglöneyrke bara för chansen att få komma upp sig ett lite snäpp genom att trampa på arbetskamrater.

På något vis tror jag att det hela är ett led i skoldepartementets och regeringsmänniskornas strävan att dela in folk i olika grupper, ge dem olika värde som människor.

Man vill ju dela upp barnen och ungdomarna i A-B-C- människor, så då blir det ju logiskt att betygsätta lärarna lika dant, alltså värdera dem också.

Befolkningen i övrigt har man ju lyckats dela in i grupper, som är olika mycket värda som människor.

Så åter till idén med förstelärare:

Skippa projektet och ge samtliga pedagoger en lönehöjning på 5-10 tusen i månaden!

Pedagogerna är värda det, även om det innebär att de människor i vårt land som har löneinkomst ej får sitt 5:e jobbskatteavdrag att satsa i pyramidspel av olika slag.

Så har en kvällstidning satt fart på det där moraset jag har mellan öronen.

Igen!

Den första rubriken som jag fastnar för är något om att om man tror på Gud så har man lägre intelligens.

Men det är ju vad jag alltid har sagt, tänker jag och bryr mig inte om att läsa artikeln.

Allt med ett leende.

Lite längre ner har man en annan undersökning som säger att om man inte kan namnge några kändisar på några bilder så har man begynnande demens. Eftersom jag misstänkt den saken för egen del, kikar jag lite nervöst på de fyra bilderna.

Jo Elvis känner jag igen och den där bocken Kennedy med sina svinaktiga kvinnohistorier känner jag igen, men de två fruntimmren? Känner inte igen dem, långt mindre deras namn.

Visserligen har jag aldrig intresserat mig för kändisar, men lite orolig blir jag.

Måste nog ta upp det med min neurolog och geriatriker.

Ytterligare längre ner hittar jag en sak om en riksdagsman som visst tänker röra om i teokrati-träsket här i landet.

Han har riktat en fråga till majoren.

"– Jag riktar en fråga till Björklund. Som utbildningsminister hävdar han att all undervisning ska grundas på fakta. Men det är uppenbart och tydligt i forskning som jag refererar till att världen inte har skapats så som jag lärde mig i det som kallades kristendomsundervisning, säger Peter Persson (S)."

Eftersom han är från Jönköping får man väl kalla det hela politiskt självmord.

Karlns idé är något om att man skall ta bort religionsundervisningen.

Vet inte om jag håller med.

Snarast skärpa till den.

Vi måste nog ha kvar en kritisk undervisning i religionernas betydelse i historien och i nutid, deras tankevärd och vad de kan användas till om man vill utöva makt. Skall man kunna värja sig mot en fara bör man veta vad faran handlar om.

Min gamle farfar, som var uppfödd i den frikyrkliga världen, sa att "Religionen är alldeles för farlig för att överlåtas till de religiösa."

Men den där artikeln om tidig demens oroar mig en del.

Vilka var de där fruntimren?

Kommer inte ihåg att jag sett dem.

9 augusti 1945 fälldes atombomb nr 2 över tusentals oskyldiga barn och deras föräldrar.

Avsändaren var ett land som anser sig kristet.

En religion som enligt många förespråkare anses dana fridsamma, omtänksamma människor som tänker på nästan.

Men det är klart, japanerna var kanske inte kristna.

Dessutom var de ju inte vita.

Så då gjorde det kanske inte så mycket att man mördade oskyldiga japanska barn?

En president från detta fredsälskande land skall besöka Sverige nu i september påstår medierna.

De svenska högdjuren nere i Fjollträsk vrider sig i trasorna av lycka.

Men vad får man ut av det besöket egentligen som är värt det kaos, de kostnader som kommer att bli resultatet?

Vore det inte billigare och effektivare att samtala per telefon eller datorlänk?

I dag( 6 aug ) är en skammens dag. I dag för 68 år sedan fälldes en bomb över Hiroshima

6 augusti 1945. På fredag är det 9 augusti. Då fälldes bomb nummer 2. Då över staden Nagasaki.

Ett fasansfullt brott mot oskyldiga kvinnor och barn, ett fasansfullt brott mot vanliga människor som bara ville leva i fred.

Men japanerna... säger nu en massa människor.

Krig startas av politiker och höga militärer, inte av vanliga människor.

När jag tittar igenom mitt inlägg från igår med kommentar kommer jag plötsligt att minnas en sång som jag tillsammans med många andra SSU-are sjöng med trosviss glöd på Bommersvik i slutet av 50-talet.

Bakom den står Joe Hill och Ture Nerman.

Ja, kursledarna var väl inte så glada i den sången vad jag minns. De ville väl hellre ha "Vi bygger landet", Arbetets söner m fl neutrala saker. Men sången hade en bra melodi, Frälsningsarmé-sång (In the sweet by and by).

Dessutom var vi nog ganska många som ifrågasatte kyrkornas makt.

Även om man skulle tassa kring med filttofflor när den kristna Broderskapsrörelsen kom på tal.

Den var/är inflytelserik i partiet.

För mig känns det i alla fall som om vi har fått tillbaka DET GAMLA SAMHÄLLETS värderingar.

De svaga skall vara glada och nöjda över sin situation.

Belöningen kommer ju i livet efter detta, det liv de religiösa  vill tro på, det liv de besuttna hänvisar till för att få behålla och utöka sina privilegier.

Jag är bara så rädd för de sociala explosioner som kommer efter dagens samhälle.

Lite av den varan kan vi nog ana med de vänsterextremistiska angrepp på högerextremister vi sett i Mälardalen under den senaste tiden.

Om inte minnet sviker borde den vara så här:

Prästen och slaven (Svarta präster)
Svarta präster står upp titt och tätt,

lär dej skilja på synd och på rätt,

men begär du ett torrt stycke bröd,

sjunger kören i trossäker glöd.

Du får mat, o kamrat
uti himmelens härliga stat!

Svält förnöjd! O vad fröjd!
Du får kalvstek i himmelens höjd.

Du står arbetslös på trottoarn,
du får svälta med hustru och barn.

Men var tålig, som Herren befallt -

se, därovanom ordnar sig allt.

Du får mat, o kamrat
uti himmelens härliga stat!

Svält förnöjd! O vad fröjd!
Du får kalvstek i himmelens höjd.

Bränner nöden därhemma, så vet:

Varje jul finns det välgörenhet!

Om du bugar dej djupt, kan du få
en kopp kaffe att fortsätta på.

Du får mat, o kamrat
uti himmelens härliga stat!

Svält förnöjd! O vad fröjd!
Du får kalvstek i himmelens höjd.

Du blir gammal och bräcklig och grå,
du blir körd från ditt arbete då,

du får folkpension lagom till snus,
men din framtid är ljuvlig och ljus!

Du får mat, o kamrat
uti himmelens härliga stat!

Svält förnöjd! O vad fröjd!
Du får kalvstek i himmelens höjd.

Alla frälsta här tränger sig på,

ber och för ett förfärligt hallå,

skänk åt Jesus en slant, pling, pling, plång!

Han ska bota all sjukdom en gång!

Du får mat, o kamrat
uti himmelens härliga stat!

Svält förnöjd! O vad fröjd!
Du får kalvstek i himmelens höjd.

Alla arbetets folk, kom till oss
i vårt land att för friheten slåss!

När vi segrat, förtryckarnas gäng

får i ödmjukhet dra sin refräng:

Du får mat, o kamrat,
när du lärt dej att laga din mat.
Hugg din ved, slit och bed!
Du får kalvstek i himlen, du med!

Jag kan inte hjälpa det, men jag får i huvudet en massa konstiga tankar om ROT och RUT, om jobbskatteavdrag, om arbetsmarknadspolitik, om arbetslöshet, om nedmonteringen av det solidariska omtänksamma samhället, om rasism och trångsynthet, om övervakning så att vi inte protesterar eller så att eventuella protester åtminstone snabbt kan slås ned.

Det stinker av egoism och ren girighet hos landets politiker.

Man har givit sig själva och den del av befolkningen som har god ekonomi en rad förmåner på de sämre ställdas bekostnad.

Krogbesöken har man gjort billigare eller åtminstone gjort krögarna rikare genom sänkning av momsen.

Det får betalas av de som aldrig har råd med krogbesök.

Folk med god ekonomi får skattesubventionerade hembiträden.

När man inte ens ids städa sitt eget skithus så kan man få subventionerad hjälp med det.

Om man har råd förståss

Har man god ekonomi kan man få subventionerad läxhjälp till ungarna, de ungar som var roligare att knulla ihop än att ta hand om.

Renoveringen av kök och badrum i fina villan skattesubventioneras.

Hur betalas det?

Jo, genom att utrymmet för hjälp till sjuka, arbetslösa, gamla, barn, fattiga, ja alla de som kan betecknas som svaga minskas eller helt tas bort.

Kommuner och landstings manövreringsutrymme har minskats genom att man införde jobbskatteavdragen.

De ledde ju till kraftigt minskade inkomster för de, dvs kommuner och landsting, som skulle klara omvårdnad och skola.

Jobbskatteavdraget är kanske det skitigaste av alla åtgärder som dagens maktgalna politiker har genomfört!

Jobbskatteavdraget leder nämligen till att de som har sämst inkomst, arbetslösa och sjuka, betalar mest i skatt.

Att arbetslösa, föräldralediga, sjuka eller förtidspensionerade får betala högst skatt bryr sig inte många om.

I varje fall inte Alliansens eller Socialdemokraterna med herr Löfvén i spetsen.

Sossarna vill ju inte stöta sig med medelklassens väljare, så de kniper käft om jobbskatteavdragets effekter.

De kommer dessutom inför valet att dyrt och heligt lova att inte höja skatten.

Åtminstone inte för de som har det bra.

Om man räknar lite på hur mycket de olika grupperna betalar i skatt ser man hur det stinker om skattepolitiken.

En pensionär med en inkomst på 13 000 kronor i månaden betalar i genomsnitt drygt 2 600 kronor i skatt.

En löntagare med samma inkomst ca 2 400 kronor.

En sjukpensionär, arbetslös eller föräldraledig betalar ca 3 300 kronor!

Alltså bestraffas för att han/hon tar hand om sitt barn eller är så sjuk att han/hon inte kan arbeta. Dvs mer än 900 kronor i straffskatt per månad

Det stinker !

Man är inte sjuk eller förtidspensionär för att det är roligt utan för att man har drabbats av någon sjukdom eller handikapp och inte kan arbeta. Och den sjukdomen är inte latmasken som politikerna tror!

Man är föräldraledig för att man tar hand om sitt barn.

Man är arbetslös för att det inte finns jobb åt alla.

Men varför straffbeskattas de grupperna?

Det finns något som kallas framstegsteologerna.

Dit hör tydligen majoriteten av landets rikspolitiker.

De anser att det är Guds straff om man är sjuk, fattig, arbetslös eller tillhör någon annan svag grupp.

Straff för något man har gjort i detta livet, ett föregående liv eller ett kommande liv.

Och Gud skall man inte sättas sig emot.

Särskilt inte när jobbskatteavdraget gynnar den egna plånboken.

Att en så stor del av Sveriges befolkning stödjer den politiken och främst ser till den egna plånboken gör mig rädd.

Vad är det för samhälle vi ger i arv till våra barnbarn?