9 augusti 1945 fälldes atombomb nr 2 över tusentals oskyldiga barn och deras föräldrar.

Avsändaren var ett land som anser sig kristet.

En religion som enligt många förespråkare anses dana fridsamma, omtänksamma människor som tänker på nästan.

Men det är klart, japanerna var kanske inte kristna.

Dessutom var de ju inte vita.

Så då gjorde det kanske inte så mycket att man mördade oskyldiga japanska barn?

En president från detta fredsälskande land skall besöka Sverige nu i september påstår medierna.

De svenska högdjuren nere i Fjollträsk vrider sig i trasorna av lycka.

Men vad får man ut av det besöket egentligen som är värt det kaos, de kostnader som kommer att bli resultatet?

Vore det inte billigare och effektivare att samtala per telefon eller datorlänk?

I dag( 6 aug ) är en skammens dag. I dag för 68 år sedan fälldes en bomb över Hiroshima

6 augusti 1945. På fredag är det 9 augusti. Då fälldes bomb nummer 2. Då över staden Nagasaki.

Ett fasansfullt brott mot oskyldiga kvinnor och barn, ett fasansfullt brott mot vanliga människor som bara ville leva i fred.

Men japanerna... säger nu en massa människor.

Krig startas av politiker och höga militärer, inte av vanliga människor.

När jag tittar igenom mitt inlägg från igår med kommentar kommer jag plötsligt att minnas en sång som jag tillsammans med många andra SSU-are sjöng med trosviss glöd på Bommersvik i slutet av 50-talet.

Bakom den står Joe Hill och Ture Nerman.

Ja, kursledarna var väl inte så glada i den sången vad jag minns. De ville väl hellre ha "Vi bygger landet", Arbetets söner m fl neutrala saker. Men sången hade en bra melodi, Frälsningsarmé-sång (In the sweet by and by).

Dessutom var vi nog ganska många som ifrågasatte kyrkornas makt.

Även om man skulle tassa kring med filttofflor när den kristna Broderskapsrörelsen kom på tal.

Den var/är inflytelserik i partiet.

För mig känns det i alla fall som om vi har fått tillbaka DET GAMLA SAMHÄLLETS värderingar.

De svaga skall vara glada och nöjda över sin situation.

Belöningen kommer ju i livet efter detta, det liv de religiösa  vill tro på, det liv de besuttna hänvisar till för att få behålla och utöka sina privilegier.

Jag är bara så rädd för de sociala explosioner som kommer efter dagens samhälle.

Lite av den varan kan vi nog ana med de vänsterextremistiska angrepp på högerextremister vi sett i Mälardalen under den senaste tiden.

Om inte minnet sviker borde den vara så här:

Prästen och slaven (Svarta präster)
Svarta präster står upp titt och tätt,

lär dej skilja på synd och på rätt,

men begär du ett torrt stycke bröd,

sjunger kören i trossäker glöd.

Du får mat, o kamrat
uti himmelens härliga stat!

Svält förnöjd! O vad fröjd!
Du får kalvstek i himmelens höjd.

Du står arbetslös på trottoarn,
du får svälta med hustru och barn.

Men var tålig, som Herren befallt -

se, därovanom ordnar sig allt.

Du får mat, o kamrat
uti himmelens härliga stat!

Svält förnöjd! O vad fröjd!
Du får kalvstek i himmelens höjd.

Bränner nöden därhemma, så vet:

Varje jul finns det välgörenhet!

Om du bugar dej djupt, kan du få
en kopp kaffe att fortsätta på.

Du får mat, o kamrat
uti himmelens härliga stat!

Svält förnöjd! O vad fröjd!
Du får kalvstek i himmelens höjd.

Du blir gammal och bräcklig och grå,
du blir körd från ditt arbete då,

du får folkpension lagom till snus,
men din framtid är ljuvlig och ljus!

Du får mat, o kamrat
uti himmelens härliga stat!

Svält förnöjd! O vad fröjd!
Du får kalvstek i himmelens höjd.

Alla frälsta här tränger sig på,

ber och för ett förfärligt hallå,

skänk åt Jesus en slant, pling, pling, plång!

Han ska bota all sjukdom en gång!

Du får mat, o kamrat
uti himmelens härliga stat!

Svält förnöjd! O vad fröjd!
Du får kalvstek i himmelens höjd.

Alla arbetets folk, kom till oss
i vårt land att för friheten slåss!

När vi segrat, förtryckarnas gäng

får i ödmjukhet dra sin refräng:

Du får mat, o kamrat,
när du lärt dej att laga din mat.
Hugg din ved, slit och bed!
Du får kalvstek i himlen, du med!

Jag kan inte hjälpa det, men jag får i huvudet en massa konstiga tankar om ROT och RUT, om jobbskatteavdrag, om arbetsmarknadspolitik, om arbetslöshet, om nedmonteringen av det solidariska omtänksamma samhället, om rasism och trångsynthet, om övervakning så att vi inte protesterar eller så att eventuella protester åtminstone snabbt kan slås ned.

Det stinker av egoism och ren girighet hos landets politiker.

Man har givit sig själva och den del av befolkningen som har god ekonomi en rad förmåner på de sämre ställdas bekostnad.

Krogbesöken har man gjort billigare eller åtminstone gjort krögarna rikare genom sänkning av momsen.

Det får betalas av de som aldrig har råd med krogbesök.

Folk med god ekonomi får skattesubventionerade hembiträden.

När man inte ens ids städa sitt eget skithus så kan man få subventionerad hjälp med det.

Om man har råd förståss

Har man god ekonomi kan man få subventionerad läxhjälp till ungarna, de ungar som var roligare att knulla ihop än att ta hand om.

Renoveringen av kök och badrum i fina villan skattesubventioneras.

Hur betalas det?

Jo, genom att utrymmet för hjälp till sjuka, arbetslösa, gamla, barn, fattiga, ja alla de som kan betecknas som svaga minskas eller helt tas bort.

Kommuner och landstings manövreringsutrymme har minskats genom att man införde jobbskatteavdragen.

De ledde ju till kraftigt minskade inkomster för de, dvs kommuner och landsting, som skulle klara omvårdnad och skola.

Jobbskatteavdraget är kanske det skitigaste av alla åtgärder som dagens maktgalna politiker har genomfört!

Jobbskatteavdraget leder nämligen till att de som har sämst inkomst, arbetslösa och sjuka, betalar mest i skatt.

Att arbetslösa, föräldralediga, sjuka eller förtidspensionerade får betala högst skatt bryr sig inte många om.

I varje fall inte Alliansens eller Socialdemokraterna med herr Löfvén i spetsen.

Sossarna vill ju inte stöta sig med medelklassens väljare, så de kniper käft om jobbskatteavdragets effekter.

De kommer dessutom inför valet att dyrt och heligt lova att inte höja skatten.

Åtminstone inte för de som har det bra.

Om man räknar lite på hur mycket de olika grupperna betalar i skatt ser man hur det stinker om skattepolitiken.

En pensionär med en inkomst på 13 000 kronor i månaden betalar i genomsnitt drygt 2 600 kronor i skatt.

En löntagare med samma inkomst ca 2 400 kronor.

En sjukpensionär, arbetslös eller föräldraledig betalar ca 3 300 kronor!

Alltså bestraffas för att han/hon tar hand om sitt barn eller är så sjuk att han/hon inte kan arbeta. Dvs mer än 900 kronor i straffskatt per månad

Det stinker !

Man är inte sjuk eller förtidspensionär för att det är roligt utan för att man har drabbats av någon sjukdom eller handikapp och inte kan arbeta. Och den sjukdomen är inte latmasken som politikerna tror!

Man är föräldraledig för att man tar hand om sitt barn.

Man är arbetslös för att det inte finns jobb åt alla.

Men varför straffbeskattas de grupperna?

Det finns något som kallas framstegsteologerna.

Dit hör tydligen majoriteten av landets rikspolitiker.

De anser att det är Guds straff om man är sjuk, fattig, arbetslös eller tillhör någon annan svag grupp.

Straff för något man har gjort i detta livet, ett föregående liv eller ett kommande liv.

Och Gud skall man inte sättas sig emot.

Särskilt inte när jobbskatteavdraget gynnar den egna plånboken.

Att en så stor del av Sveriges befolkning stödjer den politiken och främst ser till den egna plånboken gör mig rädd.

Vad är det för samhälle vi ger i arv till våra barnbarn?

Lyssnade på radion idag om de psykiska skador som militär personal drabbas av när de tjänstgör i t ex Afganistan.

De plågas av mardrömmar och visar tecken på att vara allmänt störda.

Det är alltså sådant som man inte skall tala om.

Särskillt om man är karl.

En riktig karl.

En riktig karl skall bara slå ihjäl och bära sig åt.

Framför allt inte bry sig och rent av undra varför han skall mörda sina medmänniskor?

En riktig karl skall tydligen inte försöka ändra på sådant som överordnade har fixat till.

Han Mannings i USA får betala ett ruskigt högt pris för att han är människa, inte militär.

Han får med sitt straff dessutom upplysa andra om att man inte får skvallra på myndigheterna om de bär sig åt på något omänskligt eller kriminellt sätt.

Stackarn som sitter fast på en flygplats i Ryssland gjorde också det som hans samvete bjöd honom att göra.

Priset blir nog högt för honom också.

Vi är väl inte bättre här antar jag.

Många minns väl vår egen IB-affär eller utlämnandet av de tre egyptierna.

En annan obehaglig sak som rapporterades om i radion, var historien om tre töser som av religiösa skäl slapp delta i dans på gymnastiklektionerna.

Ja, det var väl egentligen föräldrarna som slapp veta att deras barn kanske dansade med gossar.

Flickorna kanske skulle hålla på pojkarna under dansen, eller åtminstone känna rytm och glädje i kroppen.

Föräldrarna var tydligen Lestadianer, en sekt som, om jag inte minns fel, inte i andra sammanhang tänkt så mycket på unga kvinnors hälsa.

Inte för att jag förstår varför det skall dansas på gymnastiklektionerna, men om det nu står i läroplanen, så...

Men kammarrätten i Sundsvall ansåg att det stred mot barnens religion, eller om det nu var mot de tre flickornas föräldrars religion.

Flickornas förmåga att behärska sin kropp var kanske inte det viktiga.

Men jag har fått för mig att det där med religiösa hänsyn inte är OK.

Vi skulle väl låta religionsutövningen vara något man pysslade med utanför skolan eller hur var det nu?

Jag kanske tolkar situationen fel, men jag känner att vi är på väg att lämna ett humant samhälle.

Vi är på väg in i ett samhälle där maktens göranden och låtanden inte får ifrågasättas och där religiösa mörkermän får styra över skolan.

Vi är på väg in i ett samhälle där legoknektar, dvs folk som är utbildade i att slå ihjäl medmänniskorna, och religiösa fanatister skall styra över oss.

Plötsligt förstår jag att det vår Herre pysslade med på sjunde dagen inte var att vila utan att ångra att han inte slutade med skapelsen när han hade gjort elefanterna.

Han kunde väl åtminstone ha skippat de där människorna.

Men sent skall syndaren vakna, eller hur det nu var som man sa förr.

Så har vi ännu en krönika av herr Guillou.

Även den är synnerligen läsvärd.

Även om jag tycker illa om karl, eftersom han förefaller ännu mer egotrippad än vad jag är, så skriver han tänkvärt.

Och lättläst, vilket passar en lat gammal gubbe.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/janguillou/article17204016.ab

Som jag förstår så visar den på vad för regering vi får efter nästa val om vi inte passar oss.

Nämligen fortsatt borgerligt styre där man skiter i allmän moral, hut och anständighet.

Fast i den nya regeringen sitter herrar Lövén och Reinfeldt tillsammans vid rodret.

Sannolikt utan stöd av de små partierna.

Fy och usch!

I AB förekommer ibland riktigt spännande krönikor

Ibland skrivna av Jan Guillou, ni vet han med Arn och andra konstiga figurer.

Men den här artikeln som jag läste idag, var inte konstig.

Den beskriver bara en självklar konsekvens av alliansens politik.

Leta reda på den och läs:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/janguillou/article17129776.ab

Den riktar några välbehövliga sparkar åt herr Lövén också.

Inte ett ord kunde jag höra eller läsa under Almedals-veckan angående avskaffandet av lärarlegitimation.

Detta vansinne som skapats av en folkpartikel som varit ute för att få lärarröster tillsammans med några fackföreningsmänniskor som inbillat sig att de kunde pressa upp sina löner och kasta ut en massa duktiga vikarier.

Det är fortfarande ett dyrt kaos när det gäller att fixa till legitimation för verksamma lärare.

Pengar som borde ha används till fler pedagoger och högre löner eller kanske anständiga lokaler.

De som nu är klara med lärarutbildningen blir livegna under minst ett år och helt utlämnade till den första eventuella arbetsgivarens godtycke.

Men det visar i alla fall klart vilken människosyn man har bland beslutsfattarna.

Och vad man anser om skolan, lärarna och eleverna.

Lärarna skall hålla käf..n och inte ställa krav.

Pengarna skall gå till de privata företag som satts att administrera införandet.

Och framför allt: Inga ungdomar skall satsa på att bli lärare!

Eleverna kan man ju packa ihop fler i varje klass eftersom det blir billigare och man har skrämt bort de studenter som velat satsa på att göra en bra skola.

Och inga politiker har kurage nog att  ställa upp för eleverna och säga att lärarlegitimationen var ett feltänk.

Om det nu var ett tänk alls.

Tänkandet i flera led verkar ju inte vara politikernas starkaste sida.

Denna vecka håller man på med Almedals-jippot

Man lyfter fram en massa problem som finns i samhället och skäller på de andra partierna.

Det är deras fel att det är problem och egen förtjänst att det ibland framstår som om inga problem fanns.

Efter den här veckan måste regeringen lösa de saker som det har skrikits mest om.

Annars kan man få eländet i valrörelsen och det kan vara obekvämt.

Hur gör man då?

Jo, man utser en kommité som skall utreda frågan/frågorna.

Helst skall det dras i sk långbänk.

Det brukar gå bra eftersom man har tillsatt en kommité.

En kommité definieras nämligen sålunda:

"En kommité är en grupp odugliga,

utsedda av de ovilliga,

att göra det för somliga omöjliga."

Men allt som sägs och åstadkommes i denna vecka är inte dimridåer och allmänt flum.

Det händer antagligen en del vid det där minglandet och supandet på andras bekostnad, som man pysslar med.

En riktigt intressant artikel om detta, skriven av Jonas Sjöstedt, fanns införd i AB i går.

Jag tar mig friheten att infoga den texten, kopierad från författarens blogg.

Almedalsveckan i Visby rymmer många intressanta samtal och möten.

Men det är också en vecka för den osunda närheten mellan lobbyister, bolagstoppar och vissa politiker. Där ordnar de seminarium tillsammans, minglar på varandras tillställningar och dricker glatt samma gratisvin. Under den här veckan syns det ovanligt tydligt.

Men det är en närhet som finns där året om.

Några av de företag som lobbar mest intensivt är de vinstdrivna bolagen i välfärden. De kan plocka ut enorma vinster från våra skattepengar via privata skolor, äldreboenden och vårdcentraler.

Ofta kontrolleras bolagen av riskkapitalbolag som använder sig av skatteparadis och avancerad skatteplanering. De tjänar miljarder på att politiker tar beslut som gynnar deras verksamhet.

Det blir därför självklart för dem att satsa stora summor på att påverka partierna.

Ett sätt är att rekrytera inflytelserika personer från politiken som Mikaela Valtersson (MP) eller Stefan Stern (S).

Ett annat exempel på denna osunda närhet är Henrik Borelius som är vd för äldreomsorgsjätten Attendo AB. Han har därmed stora egna ekonomiska intressen i vilken politik regeringen lägger fram. Samtidigt har regeringen utsett honom till sin välfärdsrådgivare.

Henry Sténson är ordförande för Moderaterna i Stockholms stad, den del av landet där privatiseringsexperimentet har gått längst. Han är också pr-konsult. Under Caremaskandalen 2011 fick han uppdraget av Caremas ägare att hantera krisen i media och rädda Caremas varumärke.

Ibland når dessa företag ända in i partiernas ledande organ. Allra tydligast är detta i Moderaterna. Staten och riskkapitalet sitter i samma båt, och båten är Moderaternas partistyrelse.

Mångmiljardären Gustaf Douglas listas som Sveriges elfte rikaste person. 2005 sålde han vårdbolaget Attendo till brittiska riskkapitalister och gjorde en skattefri reavinst på över 600 miljoner kronor.

Men han inte bara köper och säljer vårdbolag.

Han är också en av de sexton personerna i Moderaternas partistyrelse. Han är därmed med och bestämmer Moderaternas politik tillsammans med Fredrik Reinfeldt och Anders Borg. Den politik som välfärdens riskkapitalister lever på.

Greve Gustaf Douglas var också en av grundarna till Rosenbadsfonden, den fond som samlade in pengar till Moderaterna för valkampanjen 2006. Hans goda kontakter bland näringslivets toppar gav utdelning. Genom de miljoner han samlade in till partiet bidrog han på ett avgörande sätt till den moderata valsegern 2006.

Namnen på bidragsgivarna är fortfarande hemliga.

De hemliga partibidragen har fått mycket kritik, bland annat från Greco, Europarådets organ mot korruption. Det har pressat regeringen till att nu ta fram ett förslag om att partierna ska redovisa vilka bidrag de får. Men till skillnad från i många andra länder innebär förslaget att den som skänker pengar ska kunna vara anonym. Oavsett hur stor summan är.

Frågan är hur den anonymiteten fungerar när Gustaf Douglas har ett möte med en vän i riskkapitalbranschen, diskuterar ett förslag som partistyrelsen funderar på, och sen förklarar att de behöver stöd för att vinna valet. Om Moderaterna nästa dag får en större summa pengar insatt på sitt konto har det liten betydelse att givaren väljer att vara anonym. Vilka personer de insamlingsansvariga moderaterna träffar och vad de säger på sina möten får vi utanför aldrig veta. Och när toppmoderater själva är mäktiga ekonomiska intressen blir hopsmältningen total.

Moderaternas närhet till riskkapitalister och liknande personer är ett demokratiskt problem.

Vem och vad påverkar deras privatiseringspolitik?

Väljarna har rätt att veta vilka intressen som ligger bakom förslagen Fredrik Reinfeldt lägger fram.

Vad skall man säga om eländet egentligen?

Och det är viktigt att ha i minnet att det är inte bara moderater som tycks sko sig.

Gamla socialdemokratiska statssekreterare och ministrar tycks vara köpta av kapitalet de med.

Kan det vara så att man, på sina håll, räknar med att efter politikerkarriären få välbetalda jobb hos de man har gynnat?

Jag är inte ett dugg förvånad över att ungdomar sviker politiken och giriga politiker eller dras till ytterlighetsgrupper på högerkanten, typ KD eller SD/BSS med deras enkla lösningar.

Allt tycks ju vara bättre än de flesta normala partier.

Är det fler än jag som känner den svart-bruna stanken från 1930-talets Europa?